Kungliga anor?

STENBANKEN.COM

STENBANKEN

Gerd och Gustav

Jonny

Jörgen

HÄRBRET

Jesper och Nina med fam.

Jonas och Erika med fam.

LILLSTUGAN

Janne och Gunnel med fam.

SLÄKTEN

släkten Olof och Erika Lindh

släkten Gustaf och Ingeborg Larsson

släktens "kändisar"


TÅSJÖ

Tåsjömål
 

FORUM

Jannes (b)logg
 

 

  Det som en gång gjorde att jag började släktforska var att Patrik Wikström  publicerat en släktsida där jag var med och som visade på att jag var släkt med Harald Hårfager och andra nordiska kungar. En hissnande tanke tyckte jag och började då med detta tidskrävande men roliga hobby.

Nedan kommer en utdrag ur sidor från en annan forskare, Sonja Löwenberg 
med lite tillägg och modifiering för att komma in på mina förfäder.
Jag rekommenderar starkt ett besök hos henne, jag har inte med all information och kungligheter från hennes sidor i min databas.

Som Sonja skriver - "Givetvis bör man vara kritisk när det gäller källor.
Saga eller fakta? Jag rekommenderar dej att själv kontrollera källorna för att göra en egen bedömning".

Mycket är kanske sagor och icke verifierade knytningar, men som sagt en kittlande tanke!

Det börjar med Yngvefrey och går via Harald Hårfager och Olof Skötkonung .......

Yngvefrey
uppgifterna hämtade ur "Ynglingasagan"

Frey eller Yngvefrey tog över makten över Svearna efter Njord från Noatum. De bägge hade gjorts till blotgudar av guden Oden. Frej kallades drott över Svearna och tog skatt av dem. Han var omtyckt och hade god årsskörd som sin far (Njord?). Frey reste stort hov i Uppsala och hade där sin huvud-boplats. På hans tid började Frodefreden. Man hade dessutom goda skördar i alla länder. Svearna ansåg att det var Freys förtjänst. Han blev mer dyrkad än de andra gudarna. Freys hustru hette Gerd Gymisdotter och de hade sonen Fjölner.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 32)

Och fortsätter i rakt nedstigande led enligt följande:

Fjölner
Fjölner var son till Yngvefrey och styrde över svearna och Uppsala öd. Han var mäktig och gav god årsskörd och fred. Fjölner omkom när hav var på besök hos sin vän Frode på Jylland. Denne hade ett stort kar som var flera alnar högt och fyllt med mycket stakt mjöd. Detta stod på en hylla under det loft som var Fjölners sovplats. Under natten gick Fjölner ut, mycket sömnig och drucken, för att uträtta sina behov. På återvägen miste han fotfästet och föll i mjödkaret och drunknade.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 33.

Svejgder
Sveigder tog över makten efter sin far Fjölner. Han angav ett löfte att han skulle leta efter Gudhem och Oden den gamle. Tillsammans med 12 män for han vida omkring i världen. Han kom till Turkland i det stora Svitjod och mötte där många i sin släkt. Han var på denna resa i fem vintrar och kom sedan till Svitjod och stannade hemma en tid. Han hade gift sig med kvinna som hette Vana i Vanhem och hade med henne sonen Vanlande. Sveigder for åter bort för att söka Gudhem. I den östra delen av Svitjod finns en stor gård som heter Stein. Där finns det en sten som är stor som ett hus. På kvällen efter solnedgången när Sveigder och hans män, mycket druckna, gick från dryckeslaget till sovhuset såg de att det satt en dvärg vid stenen och sprang dit. Dvärgen stod i dörren till stenen och ropade på Sveigder och bad honom komma in om han ville möta Oden. Sveigder sprang in och dörren stängdes efter honom och han kom aldrig ut igen. Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 34.

Vanlande
Vanlande var son till Sveigder och tog över makten efter honom och styrde över Uppsala öd. Han var en krigare och han for vida omkring i länderna. Han tog vinterviste i Finland hos Snjå den gamle och fick hans dotter Driva till hustru. När det blev vår for han bort och lämnade Driva kvar men lovade henne att komma åter inom tre vintrar. När han inte återkommit inom 10 vintrar skickade Driva efter sejdkvinnan Huld och kommer överens med henne att hon skulle sejda så att Vanlade skulle komma till Finland eller som andra utväg skulle han dödas. Sonen Visbur sändes till Svitjod. När sejden gjordes var Vanlande i Uppsala. Då fick han lust att fara till Finland, men hans rådgivare förbjöd honom för de trodde att det var Finnarnas trolldom som gav honom lusten. Under natten grep maran honom och klämde hans huvud så att dog. Sverna tog hans lik och han blev bränd vid den å som heter Skutå och reste hans bautastenar.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 35.

Visbur
Visbur tog arv efter sin far Vanlande. Han gifte sig med Aude den mäktiges dotter och gav henne tre storgårdar och ett guldsmycke. De fick två söner som hette Gisl och Önder. Visbur lämnade henne ensam och skaffade sig en annan kvinna. Hans första hustru for till sin far och tog med sig sönerna. Med sin nya kvinna fick han sonen Domalde. Den första hustrun lät "sejda" olycka över Visbur. När hans två söner var 12 till 13 vintrar for de till sin far för att hämta guldsmycket som var deras mors brudgåva, men han ville inte lämna det ifrån sig. Då sade de att smycket skulle bli döden för den bäste mannens i hans ätt. Sedan sejdade de åter på ett sådant sätt de skulle kunna döda sin far. Sejdkvinnan Huld sade till dem att hon skulle sejda så att släktdråp därefter skulle begås av Ynglingaätten. De gick med på detta. Därefter samlade de manskap och smög sig på Visbur under natten och brände honom inne. Guldsmycket användes sedan när kung Agne dödades.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 36

Domalde
Domalde tog arv efter sin far Visbur och styrde över länderna. På hans tid blev det svält och elände i Svitjod. Då ordnade svearna ett stort blot i Uppsala. Första året blotade de med oxar, men det gjorde inte årsväxten bättre. Nästa höst började de med människoblot, men årsväxten var likadan om inte sämre. Den tredje hösten kom svearna i stor mängd till Uppsala när blotet skulle vara. Deras hövdingar höll råd-slag och kom överens om att deras kung Domalde bar skulden till nöden. Därför beslöt man att de skulle offra honom för att få god årsväxt. Så skedde och offerplatsen rödfärgades av hans blod.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 37

Domar
Domar var Domaldes son och styrde riket därnäst. Det var god årsskörd och det rådde fred under hans dagar. Om honom sägs inte mer än att han dog av sjukdom i Uppsala och brändes på åstranden Där restes hans bautastenar. Mor till sonen Dyggve var kung Danpers till Rigs dotter Drott.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 37.

Dyggve
Dyggve var Domars son. Han styrde över länderna och om honom sägs inte annat än att han dog av sjukdom. Dyggve var den förste som kallades kung av sin släkts män och före detta kallades de drottar och deras kvinnor drottningar.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 38.

Dag
Dag var son till Dyggve och övertog dennes kungadöme. Han var en så klok man att han förstod fåglarnas röster. Han hade en sparv som flög till olika länder och sedan berättade för Dag vad han sett. En gång flög sparven till Reidgotaland till en gård som hette Vörve och blev dödad av gårdens ägare. Dag tog reda på vad som hänt sparven och samlade därför en stor här och reste till Vörve och härjade. Dag dödades då av en arbetsträl som kastat hötjuga mot hären och denna hade träffat kungens huvud. Denne föll av hästen och dog.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 39.

Agne
Agne blev kung efter sin far Dag. Agne var en mäktig och utmärkt man, en stor krigare och hand-lingskraftig på alla sätt. En sommar drog Agne till Finland med sin här och härjade. Finnarnas hövding hette Froste och han samlade en stor här och gick till strid mot Agne. Denne segrade och och drog vidare genom Finland och lade det under sig och tog mycket stort byte. Bland det som erövrades var Frostes dotter Skalv som Agne sedan gifte sig med. När Agne kom åter lade han sig vid Stocksund. Skalv bad sin man att hålla ett gravöl över sin far och den höll därför ett gille med stort dryckeslag. När Agne blev drucken bad Skalv honom att passa det guldsmycke han bar om halden. Han gjorde det och band det ordentligt runt halsen innan gick och lade sig. Sedan han somnat band Skalv ett rep i smycket. Hennes män hissade upp Agne i ett träd som stod över deras tält och det blev hans död.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 40-41.

Alrek
Alrek och hans bror Erik hade blev kungar efter deras far Agne. De var mäktiga män och stora krigare och idrottsmän.De tävlade om det mesta, om vem som red bäst eller hade bättre hästar. En gång red de bägge bröderna från sina män och kom inte tillbaka. Man började leta efter dem och återfann dem döda med krossade huvuden.. Ingen av dem hade några vapen utan man trodde att dom slagit ihjäl varandra med sina hästars betsel .Mor till hans son Alf var kung Dag den mäktiges dotter Dageid.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 42

Yngve Alreksson
Yngve Alreksson och hans bror Alf hade övertagit kungadömet i Svitjod efter deras far. Yngve var en stor krigare och segrade alltid. Han var vacker och en stor idrottsman, stark och den hårdaste i strid, givmild och en gladlynt man. På grund av allt detta blev han berömd och omtyckt. Hans bror Alf satt hemma och var inte på härnad. Han var en tyst man, med ett stolt sinne och mycket omedgörlig och hade en hustru som hette Bera. Hon var en vacker kvinna och mycket ädel och gladlynt. Bera hade retat sin man Alf genom att säga att den kvinna skulle vara lycklig som hade Yngve till man och inte Alf. En kväll när Yngve satt och talade med Bera kom Alf in till dem. Han hade ett svärd dolt under sina kläder och stötte det igenom sin bror. Denne hade också ett svärd invid sig och gav Alf ett dödande hugg. Bägge föll döda ner på golvet. De blev lagda i högpå Fyrisvall.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 43.

Jörund Yngvesson Sveakung i Uppsala.
Jörund blev kung i Uppsala efter sin far Yngve. Jörund och hans bror Erik var barn när deras far Yngve blev dödad av sin bror Alf som då också samtidigt dödade sin bror och baneman. Kungadömet över svearna övertogs av Alfs son Hugleik. Denne var mycket rik och girig, men styrde länderna med fred. Han angreps sjökungen Hake och hans 12 kämpar och slaget stod på Fyrisvallen. Hugleik och hans 2 söner dödades och svearna flydde. Hake blev kung över svearna och behöll den makten i 3 år. När detta hände var Yngves söner Jörund och Erik ute med härskepp och var stora krigare. De hörde att kung Hake i Svitjod hade sänt ut sina kämpar och bröderna for till Svitjod och drogo samman en här och angrep kung Hake. Slaget stog på Fyrisvall och det blev en stor strid. Hake fällde Erik och då flydde Jörund till skeppen med sina män. Hake hade dock fått så svåra skador att han avled efter några dagar.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, 44-46.

Aund den Gamle Sveakung i Uppsala.
Aun den gamle. Han blev kung över svearna efter sin far Jörund.. Aun var en klok man och blotade mycket. Han var ingen krigare utan han satt hemma i länderna. Från Danmark kom kungasonen Halvdan till Svitjod och angrep Aun. De utkämpde flera strider men Halvdan vann dem alla.. Efter 20 år flydde Aun till Västergötland och Halvdan blev kung i Uppsala. Denne dog av sjukdom och blev höglagd i Uppsala. Aun återvände därefter till Uppsala och var då 60 år gammal. Han höll då ett stort blot och offrade sin son till Oden för att få leva länge. Aun var sedan kung i Uppsala i 20 år tills han blev angripen av Åle den starke som fördrev Aun till Västergötland. Åle satt som kung i Uppsala under 20 år till dess han blev dödad av Starkad den gamle. Efter Åles död återkon Aund till Uppsala och styrde riket i ytterligare 20 år. Han höll då ett stort blot och offrade sin andra son till Oden. Denne hade lovat Aun att få forsätta att leva så länge han han offrade en av sina söner till Oden vart tionde år. När han hade offrat 7 av sina söner levde han i ytterligare 10 år utan att kunna gå. Sedan offrade han även sin 8:e och 9:e son och levde ytterligare 20 år och då sängliggande. Därefter hade han endst en son som han även ämnade offra åt Oden. Detta förbjöds av svearna och Aun avled och blev höglagd i Uppsala.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 47-48.

Egil Aunsson Kung i Svitjod
Egil. Han övertog kungadömet i Svitjod efter sin far Anund. Egil var ingen krigare och satt över länderna i stillhet. Faderns skattväktare, trälen Tunne, hade efter Anunds död grävt ner mycket av dennes lösöre i jorden.Tunne kom i onåd hos Egil och rymde och tog många trälar med sig. Han gav dem det nedgrävda godset och de gjorde honom till sin hövding. Tillsammans med annat dåligt folk som samlades runt honom drog de omkring i bygderna och plundrade och dödade människor. Efter många samman-drabbningar mellan Egils och Tunnes män såg sig Egil annan råd än att fly till kung Frode i Själland, Danmark. Mot att lova skatt från från svearna gav Frode honom en här och sina kämpar. Efter åter-komsten vann Egil, i ett stort slag, över Tunne. Denne dödades och och Egil återtog sitt rike. Egil avled efter skador som han fått vid en jakt på en på en tjur som rymt från ett blot. Tjuren hade angripet hästen och när Egil ramlade av hästen stötte tjuren sina horn i bröstet på Egil som avled efter en kort tid. Han blev höglagd i Uppsala.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 49-50.

Ottar 'Vendelkråka' Egilsson Småkung i Uppsala
Ottar vendelkråka. Han tog över makten och kungadömet i Svitjod efter sin far Egil. Kung Frode i Danmark krävde Ottar på den skatt som fadern Eigil lovat Frode. Ottar nekade och Frode, som var en stor krigare, återvände en sommar och härjade i Svitjod. Nästa sommar drog kung Frode i Österled och Ottar som hade hört detta for till Danmark i sin tur och härjade. Froders jarlar, som han lämnat kvar att värna Danmark när han var borta, samlade ihop en stor här och överraskade Ottar i Limfjorden. Slaget slutade med att Ottar och en stor del av hans manskap föll. Danerna tog hans lik och slängde det på en hög och lät djur och fåglar riva kroppen. De gjorde en träkråka och sände den till Svearna och sade att mer var inte deras kung Ottar värd.De kallade honom för Ottar vendelkråka.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 51-52.

Adils 'den mäktige' Ottarsson Småkung i Uppsala
Adils var gift med Rolf Krakes mor Yrsa, berättar Snorre i sin Edda. När sveakungen hade strider med en kung i Norge som hette Ale sände han bud på sin styvson i Lejre och bad honom om en hjälphär mot att han skulle få välja tre dyrgripar i Svitjod. Nu kunde inte Rolf fara eftersom han hade ofred på annat håll, men skickade i stället Adils sina tolv bärsärkar. Med hjälp av dem segrade sveakungen, men när de ville ha sin lön och dessutom krävde att få välja dyrgripar till sin kung vägrade Adils.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 52,

Östen Adilsson Småkung i Uppsala
Eystein. Han styrde i sveaväldet. På den tiden härjade kungar, både daner och norrmän i sveaväl-det. Bland dess var Sölve sjökung från Jylland. När kung Eystin var på gästning i det härad som heter Lovund kom Sölve dit och belägrade huset och satte eld på det, Eystin och hans hird brann inne.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 56.

Ingvar Östensson Småkung i Sveland
Denne blev kung över sveaväldet. Han var en stor krigare och var ofta ute med härskepp, eftersom sveariket ofta blev angripet både av daner och österledsmän. Yngvar slöt fred med danerna och började härja i österled. En sommar var han i Estland och härjade vid en plats som heter Stein. Esterna kom dit med en så stor här att svearna inte kunde göra motstånd. Yngvar föll och de andra flydde. Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 57.

Anund 'Bröt Anund' Ingvarsson Småkung i Svealand
Önund tog över kungaskapet i Svitjod. I hans dagar rådde god fred i Svitjod och han blev mycket rik på lösöre.Svitjod är ett land med stora skogar och där finns så stora ödemarker att det är flera dagsresors väg igenom dem. Kung Önund lade mycket kraft och kostnader på att röja land och bebygga efter röjningen. Han lät bryta väg genom över hela Svitjod. Därför kallas han för Bryt-Önund. Önund och hans följe dödades i ett jordskred vid ett ställe som kallades Himmelshed.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 58-61.

Ingjald 'Illråde'Anundsson Småkung i Svealand 640-655
Ingjald 'Illråde' var kung i Uppsala och gift med Göthild som var dotter till kung Algöts i Götaland. Vid gravölet efter sin far gav han löftet att han skulle öka sitt rike med hälften i varje väderstreck eller annars dö. Hans levnad är fylld av våld och illdåd. Det berättas att han dödade tolv kungar och svek alla sina fredslöften till dem. Ingjald fick därför sitt tillnamn illråde. Ingjald blev kung över större delen av Svitjod. När Ingjald var i Ränninge på gästning blev han hotad av Kung Ivar Vidfamnes här. Han insåg att han inte kunde kämpa mot dem. Han och dottern Åsa fattade då beslutet att dricka sitt folk dödberusade och låta sig och folket att brinna inne vilket också skedde. Makarna hade barnen Åsa och Olav 'Trätälja'. Hustrun Göthild hade sänt Olav till sin fosterfar Bove i Västergötland där han växte upp.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 61-66)

Olof 'Trätälja' Ingjaldsson Småkung i Värmland
Olav 'Trätälja' var gift med Solveig eller Sölve. Hon var dotter till Halfdan 'Guldtand' från Solön i väster. När Olav fick höra om sin fars död for han först till Närke. Eftersom svearna hade bestämt sig att fördriva faderns ätt fortsatte Olav till Värmland och röjde skog, brände och byggde och blev därigenom kung i Värmland. Många svear strömmade till Värmland. Det blev därför svår hungersnöd och svält. De inflyttade svearna skyllde detta på sin kung och påstod att denne inte blotat tillräcligt mycket. Därför samlade de en här och belägrade Olavs hus och brände honom inne. Detta skedde vid Vänern. Makarna hade två söner Ingjald och Halfdan. Ingjald blev kung i Värmland.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 67

Halvdan 'Vitben' Olofsson Konung i Norge
Halfdan 'Vitben', gift med Åsa som var dotter till kungen i Oppland, Eystein 'Hårdråde'. Halfdan var en mäktig kung. Halfdan tog stora delar av Hedmark, Toten, Hedaland och mycket av Vestvold. Efter sin bror Ingjalds död lade han också dennes kungadöme i Värmland under sig. Halfdan blev en mycket gammal man och dog av sjukdom på Toten, Oppland och är höglagd i Vestvold. Makarna hade två söner, Eystein och Gundröd.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 68

Eysten 'Fart' Halvdansson Konung i Romerike och Vestfold
Eystien. Gift med Hildur som var dotter till Erik Ragnarsson, kung i Vestvold. Blev kung efter sin far i Romerike och Vestvold. Eystein styrde över Vestvold så länge han levde. Dog i en olycka när han seglade i havet vid Jarlsö (nu Jersö). Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 69.

Halvdan 'den milde och matsnåle' Eystensson
Småkonung i Vestfold, Norge 750-802
Övertog kungadömet efter sin far. Han var stor krigare och var länge i viking och samlade rikedom. Hans huvudgård var Holtan i Vestfold. Dog i sjukdom.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 70.

Gödröd 'Veidekonge' Halvdansson Kung i Vestfold, Norge 780-826
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 71-74.

Halvdan ' den Svarte' Gudrödsson Konung i Norge
Halvdan Svarte, 800-talet, norsk fylkeskung som härskade över Vestfold. Uppgifterna om H. är huvudsakligen av sago- och legendkaraktär, och de är delvis motstridande. H. framställs som tillhörande den norska grenen av Ynglingaätten och uppges ha varit far till Harald Hårfager.
Källa: Nationalencyklopedin 2002-01-23




 
Harald 'Hårfager' Halvdansson Konung i Norge ca:900-940
Han enade ca: 872 under mycken strid Norge till ett land och brukar därför anses vara det enade Norges första kung. Vid slaget vid Havsfjord i SV Norge på 890-talet besegrade han den siste av opponerande småkungarna som förenat sig mot honom. Fick namnet Hårfager för sitt långa och vackra hår. Genom sin vilja att lägga höga skatter i Norge, anses han också vara orsaken till att Jämtland, Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av flyende norrmän.
 


Erik I 'Blodyx' Haraldsson, Kung i Norge 940-945 och Northumbria.
Född omkring 895 i Norge. Död 954 i York, England.

 

Ragnfred av Norge Medkung i Norge
Född omkring 923 Norge. Död omkring 982 England, Northumberland.

NN Rangfredsdotter, Drottning på Isle of Man, England
Född omkring 975 Norge. Död efter 1030 Isle of Man, England.
 


Gudröd II 'Cronovan' Haraldsson, Kung på Isle of Man och Hebriderna 1079-1095
Född omkring 1030 Skottland, Hebriderna Död omkring 1095 Skottland, Hebriderna, Islay.
Gift med Ragnhild Maria av Norge

"Samtidigt" i Sverige

Erik (Segersäll) Björnsson, Erik 'the Victorious', kung i Uppsala
Född omkring 930 i Uppsala, död omkring 994 i Husaby, Skara.
Den förste kung som man med säkerhet vet regerade över ett större område, som kan ha omfattat både Svealand och Götaland, var Erik 'Segersäll'. Han bekände sig under en tid till kristendomen, men återgick till hedendomen kort före sin död. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)

Olof (Skötkonung) Eriksson, Kung i Sverige ca 995-1022
Född omkring 980 i Husaby, Skara och död omkring 1022.
Olov 'Skötkonung' var den förste kristne kungen i Sverige. Han antas ha varit döpt redan vid sitt trontillträde år 995.

Ingegerd (Irina) Olofsdotter, Drottning i Kiev (Konugård), Ukraina, (Livland), Ryssland
Född omkring 1000 i Husaby, Skara, död 1050-02-10 i Kiev, Ukraina.
Sveriges första helgon, kallas "heliga Anna av Novgorod"

Ellisif (Elizabeth) av Kiev
Född omkring 1032 i Kiev, Ukraina och död efter 1070 i Danmark. Elisabeth gifte sig med alla tiders största norska viking, Harald Hårdråde

Ragnhild Maria av Norge, Drottning på Isle of Man, England
Född omkring 1047 i Norge, död efter 1080 i Isle of Man.
Gift med Gudröd II 'Cronovan' Haraldsson

 

deras son -
Olof I Gudrödsson, Kung på Isle of Man, England 1103-1153
Född omkring 1080 Isle of Man, England. Död 1153 Isle of Man, England.

Gudröd IV Olofsson, Kung på Isle of Man, England 1153-1158 och 1164-1187
Född 1127 Isle of Man, England. Död 1187 Isle of Man, England.

Ragnvald III Gudrödsson, Kung Isle of Man och Hebriderna 1187-1226
Född 1165 Isle of Man, England. Död 1229 Isle of Man, England.

Gudröd 'Don' Ragnvaldsson, Kung på Isle of Man
Född 1186 Isle of Man, England. Död 1237 Isle of Man, England.

Harald II Gudrödsson, Kung på Isle of Man, England 1249-1250
Född 1210 Isle of Man, England. Död 1287 Isle of Man, England.

Torleif Haraldsson, Konungason på Isle of Man
Född 1228 Isle of Man, England. Död 1290 Isle of Man, England.

Hallsten Torleifsson, Riksråd, Syssloman, Riddare i Norge
Född 1272 Isle of Man, England. Död 1345 Egge, Trondheim, Norge.

Nils Hallstensson, Jordägare och Riddare på Frösön
Född omkring 1300 i Norge. Död omkring 1350 i Mjälle, Frösö (Z).

Peder Nilsson Skanke, Underfogde på Frösön
Född cirka år 1325 i Sverige, död efter 1360 i Hov, Hackås, Jämtland.

Karl (Carolus/Petri) Pedersson, Riddare och Jordägare i Hov
Född 1360 i Hov, Hackås (Z). Död 1430 15/5 i Hov, Hackås (Z).

Jöns Karlsson, Lagman och bonde i Billsta, Hackås
Född omkring 1407 i Hackås, Jämtland. Död före 1489 i Marieby.
Bonde på Billsta i Hackås och ägde även halva Västerhus på Frösön. Blev genom sitt gifte ägare av Öd, Marieby, där han bodde.

Ingrid Jönsdotter
Född omkring 1455 i Marieby, Jämtland. Död omkring 1535 i Hackås, Jämtland.

Olof Jönsson, Herr Olof, Kyrkoherde i Rödön, Jämtland, 1532-1539
Född omkring 1475 i Hackås, Jämtland. Död omkring 1540 i Rödön, Jämtland.

Måns Olofsson Blix, Herr Måns, kyrkoherde i Rödön
Född 1500 i Rödön, Jämtland och död efter 1564.

Erik Månsson Blix, Landsprost och kyrkoherde i Oviken 1572-1611
Född 1540 i Rödön, Jämtland och död 1611 i Oviken, Jämtland.

Erik Eriksson Blix, Kyrkoherde i Hammerdal och bonde i Görvik, Hammerdal
Född 1576 i Oviken, Jämtland och död 1637 i Görvik, Hammerdal, Jämtland

Hans Eriksson Blix, Bonde, länsman och kyrkvärd i Grenås, Hammerdal
Född 1612 i Oviken, Jämtland och död 1689 i Hammerdal, Jämtland
Hans Eriksson var en av de tolv nämndemän från Hammerdals tingslag, som bekräftade freden i Brömsebro år 1645.

Cecilia Hansdotter, bondhustru i Grenås 3, Viken 1 och Solberg 2, Hammerdal
Född 1662 i Grenås, Hammerdal och död 1715 i Solberg, Hammerdal.

 
dotter-
Valborg Persdotter, Bondhustru i Sikås
Född 1691-03-15 i Grenås, Hammerdal och död efter 1758 i Sikås.

Jöns Jonsson Vikström, Rustmästare, nybyggare
Född 1737-06-21 i Håxås, Hammerdal och död 1802-09-02 i Rotnäset, Tåsjö.
Anställd som Dragon vid Majorens Compagnie, Jämtlands Dragoner, nr 66 år 1757 den 31 aug. Corporal f. 6:e Corporalskapet, dito 1770. År 1776 den 23 Maj på begäran fått afsked med Rustmästares Heder och namn. Rustmästaren blir stamfar för Wikströmska släkten.

Lars Jönsson, Nybyggare
Född 1799-03-30 i Rotnäset, Tåsjö och död 1878-04-05 i Granön, Tåsjö.

Eva Jonata Larsdotter
Född 1825-01-03 i Långsele, Dorotea (numera Högland) död 1902-12-10 i Granön, Tåsjö.

Lars Olof Ersson, kronotorpare på "Norrbygden", Karbäckens kronopark
Född 1853-08-17 i Granön, Tåsjö och död 1925-07-04 i Karbäcken, Tåsjö.

Ingeborg Larsdotter, min mormor.
Född 1883-03-31 i Granön, Tåsjö, död 1962-07-29 i Karbäcken.

dotter-
Anna Persdotter
Född 1694 i Grenås, Hammerdal och död 1779, begravd 1779-12-12 i Hammerdal.

Zakris Ingelsson Bolling, Nybyggare i Yxskaftkälen
Född 1721-11-19 i Åsen, Hammerdal och död 1788, begravd 1788-07-06 i Hammerdal.
Zakris Bolling var ryttare på Byom nr 72 (Lit Hfl AI:1, s 405) åren 1757-59

Kerstin Zakrisdotter
Född 1765-09-15 i Yxskaftkälen, Hammerdal och död 1860-05-20 i Gärdnäs, Ström

Per Göransson
Född 1789-01-25 i Gärdnäs, Ström och död 1878-06-16 i Rotnäset, Tåsjö.

Stina Persdotter
Född 1820-07-04 i Gärdnäs, Ström och död 1885-12-10 i Rotnäset, Tåsjö

Lars Gustav Andersson, Bonde, Landbonde
Född 1840-04-15 i Rotnäset, Tåsjö och död 1886-02-18 i Rotnäset.

Gustaf Larsson,  min morfar
född 1879-05-20 i Granön, Tåsjö och död 1967-08-17 i Karbäcken.