Josef Eliasson Hansson

Noteringar:

emigrerade till Amerika Se vidare: Modin, Erik "Gamla Tåsjö, s. 167 f
men också nedan från
http://www.gstromberg.nu/GULDET.htmlJunsele-ättlingen - som gav Ådalen "guldfrossa!"
av Rune BlomströmSe början av historien under - Dordi Grelsdotter född 1738 .Men det här handlar om Josephs livsöde och han bröt upp i unga år och blev en av de första i våra trakter, som emigrerade till Amerika - det förlovade landet där man kunde plocka guld med barahänderna och bli stormrik på nolltid! Så Joseph greps också av lyckodrömmen, packade sin ränsel och hastade iväg mot äventyrens kontinent - in i kampen om den åtråvärda metallen i Californien - menockså in i den stora glömskans tystnad för att aldrig mer höras av och här börjar historien om"Den stora Tåsjö-ärvfen"Joseph Eliasson Hansson född 1776, tog sig "Hansson-namnet" för att få samma namn, som sina bröder. Han drog iväg från färdernehemmet, troligen i slutet på 1790-talet för att aldrig mera höras av,men tiden gick och rykten utifrån började surra och i stugorna tisslades och tasslades från mun till mun och ryktena växte mer och mer för varje berättare så, att på 1880-talet spred sig febern överhalva Ådalen - en "guldfrossa", som sträckte sig från Tåsjö i norr till Multrå och Säbrå i Söder!...-" Joseph Hansson har avlidit i USA och efterlämnade 9 och 1/2 miljoner dollar i guldgruvor och stenhus!"Ryktena spredo sig och gjorde folk heltokiga. Varenda människa i Ådalsbyarna började räkna efter, om man hade några släktband med "Hanssons" i Tåsjö och nya rykten om andra Amerikafarare börjadeockså dyka upp och Grels Nilssonsläkterna i Junsele blevo högst aktuella.Ett annat rykte kunde berätta, att en Olof Jonsson, son till en finska i Hoting, flydde från rättvisan till Norge och därifrån till Amerika, där han skulle blivit förmögen och efterlämnat stort arv.Fantasierna hade inga gränser och nådde orimliga proportioner bl a hade Per Nilsson från Hoting efterlämnat 80-90 miljoner därborta, så Janne Mellberg från Lökom, Överlännäs, som kände släkten, ficki uppdrag av dessa att utreda saken och reste över till USA men hördes aldrig av han heller - vilket satte igång nya rykten!I mitten på 1800-talet väcktes dessutom saken till liv av tidningarna och släktingar och arvingar till Joseph H och Per N. De gingo samman och uppdrogo åt kyrkoherde J E Björkquist i Gideå att utredafrågan. Han vände sig till Utrikesdepartementets Arvsbyrå och senare fick också regementspastor Erik Modin, Multrå och Tåsjö år 1922 samma svar från UD, att UD gjort efterforskningar av både Josephoch Olof vid beskickningen i Washington men utan resultat, trots att man undersökt hela tiden i USA mellan 1683-1867!På 1920-talet agerade en kvinna från Östersund i arvsfrågan och hävdade att, "-allt är nu klart, att arvets lyftande ej kan vara långt borta." Möten sammankallades, varefter pastor Modin skriver enanalys och lång artikel i Sollefteå-Bladet, 4 juli 1922, som jag återfann i Kungl. Biblioteket, Stockholm, under mina forskningar på 1960-talet och som jag återger ett kort stycke av här:-"Något verkligt samband mellan den förmente gruvkungen, (han må nu ha hetat Joseph Hansson, Olof Jonsson eller Per Nilsson) och någon i Tåsjö kyrkbok befintlig person finns inte, mig veterligen. Tyvarken i denna eller i Fjällsjö äldsta kyrkoböcker är någon av dessa personer födda eller bokförda, vilka enl. sägnerna skola ha utvandrat till guldlandet i väster, såvitt deras namn nu äro riktiga."Naturligtvis hittade inte den annars samvetsgranne forskaren och författaren någonting i Ramseles eller Fjällsjös kyrkoböcker - böcker som brunnit upp från den tiden - ty Joseph står bokförd i Åseleskyrkoböcker, där jag fann honom - han var ju född i Warpsjö, Åsele! Det är märkligt att denne rutinerade forskare underlåter att söka i grannförsamlingen och släktskapet med Junsele - då hade hanhittat Josephs öde. Dessutom hade han ju åtagit sig ett uppdrag!-"Sålunda kan ej visas, att dessa utvandrat härifrån, därmed dock ej förnekat, att någon av dessa kan ha levat i dessa trakter. Ingen må misstro mig, när jag säger, att jag skulle glädja mig mycket,om min mening icke höll sträck."
Pastor Erik Modin.Vad skall man nu tro om "Tåsjö-ärfven"- arvet, som kom sinnena att råka i svallning, släktingar att råka i fejd med varandra, tidningar att trycka långa följetonger, ämbetsverk att göra storaefterforskningar? Fältet är fritt för spekulationer. Hur mycket är dikt, hur mycket är sanning?Ja, jag har i varje fall försökt presentera så mycket av fakta, som så här i efterhand är möjligt, men ändå sägs det uttryckligen, att det inte är absolut säkert, att man funnit sanningen - av denenkla anledningen - att man inte funnit någonting! Jag har ju påträffat mer material än det jag presenterat här och man skall inte döma någon - men jag har en känsla av, att arvsfrågan utreddesganska amatörmässigt på den tiden. Ja - tiden har också runnit ifrån alla, ty här liksom i USA gäller regeln om "Danaarv", d v s återfallande av arvsmedel, som inte blivit lyftat inom 50 år. Så storaarv skulle heller inte förekommit obemärkt av Svenska staten.Nu vet man, att av erfarenhet är de flesta ryktena i Norrland äro saga och fantasi, men det skulle ändå ha varit roligt, att ha fått göra egna efterforskningar då det var aktuellt. JosephEliasson-Hansson - jag har ju funnit att han använde båda namnen - vem letade man efter? Kanske Joseph Hansson i var mans mun, men kanske Joseph Eliasson eller Iljasson i utresepasset, - eller JoeEllson i USA?Det mesta talar för fantasier. Jag har gått igenom såväl emigrantforskningar som den om guldgrävareepoken. Den första stora guldgrävareruschen ägde rum i Californien 1848-52 och fram emot 1860-talet,det skulle alltså varit före denna guldrusch, som Joseph i så fall skulle ha varit med. Trots att 100.000-tals lycksökare drogo västerut, så äro svenskarna därstädes ganska väl dokumenterade. Sålundavet man, att 162 svenskar fanns i Californien vid folkräkningen 1852, men av alla dessa känner man bara en, som gjort riktigt stort guldfynd, Janne Liedberg, som reste hem till Växjö och omsatte sittguld till 23.000 sv. riksdaler, en förmögenhet på den tiden och som resulterade i ett pampigt hus på Stortorget.Nästa stora rusch ägde rum i Klondyke år 1896, där Robert Henderson tillsammans med två okända svenskar fann det första guldet. Där kunde dock inte Joseph ha varit med av åldersskäl, han var ju född1776. Den största guldfinnaren i Klondyke var f ö en svensk - "the Lucky Swede" Carl Johan Andersson från Tingstad, som fann guld för 1 1/2 miljoner dollar på 3 år. En annan sak är, att då Joseph komöver på 1790-talet, fanns ingen dolkräkning att tala om och hela mellanvästern var "ingen mans land" och i sanning laglöst.Självfallet behöver inte Joseph Hansson ha varit guldgrävare, han kan också ha skaffat sig en förmögenhet genom affärsverksamhet i guldruschens spår.Han kan ha tagit hyra på en båt i Trondheim och blivit akterseglad i USA och blivit en av de otaliga anonyma, oregistrerade medborgare, som i massor tog sig in i 1700-1800-talets USA. Han kan ocksåha gått iland i Kanada, där fartygen oftast anlöpte.I varje rykte finns oftast ett korn av sanning och sanningen är ännu inte funnen och kommer aldrig att uppdagas - men kvar står tvivel och undran och säkert finns det i Junsele som på andra håll 90-eller 100-åringar, som minns eller hört talas om "Tåsjö-ärfven" - gulddrömmen, som förstorades upp för varje by den passerade. Det är mänskligt att man försöker byta torftigheten i tillvaron motönskedrömmar och gyllene hägringar - det gör vi allesamman.Junsele-ättlingen Joseph vilar säkert lugnt och tryggt därborta, helt ovetande om den våg av sensationsmättad uppståndelse han medverkat till - ett olöst mysterium - och kanske det är bäst så bådeför oss och för Joseph.Må han vila i frid och låt oss inte störa honom.

Noteringar:

Olyckorna för "Nils-Nils "-sönerna i Junsele fortsätter även här - när fadern Hans Nilson dör år 1772 endast 37 år gammal. Historien upprepas för Dordi på samma sätt som för Hans moder Barbro 37 årtidigare, då hon blev ensam med tre minderåriga barn. Nu står Dordi i en förtvivlad situation med tre små söner - varav en nyfödd - ensam på gården i en fullkomlig vildmark och tiotals mil frånföräldrar och släkt i Junsele. Sex år av slit och umbäranden slutar hastigt i katastrof - just när mödorna börja ge skörd och tillvaron stabiliserats.
Detta är tider, då inga försäkringskassor finns eller griper in i nödsituationer - nej, det är människorna själva, som får lösa problemen med hjälp av gemensam lojalitet och släktkänsla.Förre ägaren till Hans och Dordis hemman - Elias Josephson - griper nu åter in i handlingen och hjälper Dordi och barnen den närmaste tiden.
Möjligt är - att han fortfarande hade fordringar kvar i köpesumman och därför bevakade sina intressen. Hans insats och lojalitet blev omvittnad och slutade på det bästa och lyckligaste sätt, som varmöjligt i rådande situation, då han år 1775 gifte sig med Dordi Grelsdotter och året därefter fingo de sonen Joseph f. 1776.
Tidigare hade Elias också köpt och byggt nytt hemman i Kroknäset i Tåsjö, varför han och Dordi sålde Varpsjögården år 1782 för hela 2.450 Dahler Kmt. - en ansenlig summa på den tiden och troligendelvis beroende på en stor skogsareal. Köpare blev Sven Nilson från Norrmesunda, som år 1783 gifte sig med blott 16- åriga Magdalena Gavelin, dotter till en av efterträdarna som länsman efter dentidigare omtalade Abraham Grelson i Gafsele.I förhörsböckerna för Åsele-Wilhelmina åren 1772-80 resp. 1780-91 står för Warpsiö:
förste bonden: Henning Janson och
Kerstin Ersdotter f.1734
döttrar Anna. och Brita ibidiem (granne)
Elias Josephson f. 1729- död 1808
Dorothea Grelsdotter 1738- " 1819
Nils 1767
Grels 1769
Hans 1772
Joseph 1776
Jonas 1781 (flytt.t. Rörström)
Familjen flyttade och slog sig ned för gott på Elias Josephsons nya hemman i Kroknäset, Tåsjö by, som ligger ungefär 31/2 mil väster om Varpsjö och en mil från Hoting. Kroknäset ligger i den s. k."öst-byn" och själva hemmanet går under benämningen "Hans Hans- gården" efter Dordis mellanson Hans f. 1772, som senare blir en betydande man i socknen och länet. Våra manliga företrädare i all ära,men för mig framstår de båda "kraftkvinnorna" Barbro Hansdotter och framförallt Dordi Grelsdotter som centralgestalter och livsviktiga för vår släktgrens utveckling. Trots nästan oöverstigligamotgångar och prövningar höllo de ut, löste och fortsatte de ursprungligt tänkta livsuppgifterna - under många gånger omänskligt hårda vilkor. Till all lycka kunde Dordi framleva sin ålderdom på HansHans-gården i tillfredsställelsen att se sina söners framgångar och att de svåra åren bleknade bort i den nya tryggheten

Födelse:
Krånge 3

Död:
ålderdomsbräcklighet

Elias gift Dorotea (Dordi) Grelsdotter 1775. Dorotea (dotter till Grels Josefsson och Ella Eliasdotter) föddes 1738 i Mo, Junsele; dog den 29 Dec 1819 i Tåsjö, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Bosatt: 1782, Kroknäset, Tåsjö

Noteringar:

Se Kroknäset: Modin, Erik "Gamla Tåsjö, s. 166 f
men även nedanstående från
http://www.gstromberg.nu/GULDET.htmlJunsele-ättlingen - som gav Ådalen "guldfrossa!"
av Rune BlomströmDe var släkt på långt håll och även om de bodde på var sin sida om älven, så hade de mötts och träffats många gånger vid kyrkhelger och dopkalas, men på senare tid hade båten gått allt tätare tureröver ån och vänskapen hade förbytts till kärlek mellan andresonen Hans Nilsson i Lillegård och Dordi Grelsdotter från gästgivaregården i Mo, Junsele.En vacker dag år 1765 stundade så storbröllop i den nybyggda kyrkan för de unga och som seden var på den tiden, gjorde de sig redo att lämna föräldrahemmen. Det var ju brukligt, att äldsta sonenövertog hemmanet och övriga syskon fingo söka sig andra bostäder och marker. Hans och Dordi hade en annan släkting från Krånge, som skaffat sig mark och påbörjat bygge i Warpsjö, Åsele, samtidigt somhan skaffat sig ytterligare mark i Kroknäset, Tåsjö. Hans namn var Elias Josephsson och han överlät hemmanet i Warpsjö till Hans och Dordi, medan han själv byggde vidare i Tåsjö.Så Hans och Dordi packade sina ränslar och i sällskap med några husdjur från föräldrahemmen, drogo de norrut efter Storån. Först till Dordis morbror Abram Grelsson, Gafsele, som gift sig med HindrichNilssons dotter - förste nybyggaren därstädes och där Abram blev länsman för Åsele Lappmark. Därefter fortsatte de vidare till Warpsjö, där Hans genast påbörjade utvidgning av gården. Men, men - sägmig den lycka, som varar beständigt - redan två år senare insjuknade han i "bröstvärken" och dog 1772 med Dordi och tre småpojkar vid bädden i förtvivlan över ett oblitt öde.Men det här var en tid, då samhället inte grep in och höll sin skyddande hand över människorna, så Dordi Grelsdotter - denna urnorrländska kraftkvinna, som blivit en centralgestalt i min släkt och enprydnad för den Ångermanländska bondmoran - hon spottade i nävarna och fortsatte bruket av gården ytterligare två år till 1775, då Dordi gifte om sig med Warpsjöns förste ägare - den tidigare nämndeElias Josephsson - varpå de sålde Warpsjön för 2.450 Dahler Kmt, och flyttade med Hans och Dordis söner Nils, Grels och Hans till Elias nybygge i Tåsjö. Dessa tre söner fingo ju namnet Hansson eftersin far, men i sitt nya gifte födde Dordi ännu en son, som fick namnet Joseph Eliasson. De tre Hans-sönerna blevo bygden trogna och dugliga män - Hans Hansson t ex blev häradsdomare och ledde bl aden stora sänkningen av Tåsjön, en parallell till "Wild-Hussens" bravader.Men det här handlar om Josephs livsöde och han bröt upp i unga år och blev en av de första i våra trakter, som emigrerade till Amerika - det förlovade landet där man kunde plocka guld med barahänderna och bli stormrik på nolltid! Så Joseph greps också av lyckodrömmen, packade sin ränsel och hastade iväg mot äventyrens kontinent - in i kampen om den åtråvärda metallen i Californien - menockså in i den stora glömskans tystnad för att aldrig mer höras av och här börjar historien om"Den stora Tåsjö-ärvfen" - se vidare under Joseph Eliasson Hansson född 1776

Död:
vattusot

Noteringar:

Födelse:
Krånge 3

Död:
Krånge 3

Josef + Kerstin Jonsdotter. Kerstin föddes 1698; dog den 26 Mar 1769 i Krånge, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Död:
Krånge 3

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: gästgivare

Noteringar:

1728 köper Grels och Ella gästgiveriet i Mo från Ellas bror Erik.
Därmed börjar Gästgiveri verksamheten i Mo för Grels släkten, som skulle fortsätta under c.a. 140 år.I Domboken 1737 står följande korta notis:
-"Grels Josephson i Mo utses av rätten till förmyndare för Barbro Hansdotters omyndiga barn i Lillegård."
Barbro Hansdotter var dotter till Hans Jacobson och Ella Andersdotter i Ruske och maka till tidigt bortgångne Pål Nilson, Lillegård, död omkr. 1736. Barbros tre barn äro minderåriga - Nils 10 år.'-Märta 4 år ooh Hans f. 1755 är nyfödd. I avvaktan på att äldste sonen Nils Nilson f.1725 skall bli vuxen nog att övertaga Lillegård nr.2, får barnen stöd och övervakning av Grels J, och änkan Barbrostyr och sköter Lillegård med fast hand de närmaste åren. Här börjar på ett tidigt stadium en intensiv och nära kontakt mellan Grels-ungdomarna i Mö och Barbros barn i Lillegård och vi kan se dettabl.a. i de talrika träffarna vid barndop och bröllop, där de finns antecknade som vittnen eller gester. Därför faller det sig naturligt, att denna vänskap slutligen resulterar i förälskelse ochäktenskap mellan andre sonen Hans Nilson,Lillegård och Dordi Grels-dotter i Mo och de bilda därmed den släktgren, som i fortsättningen skall bli Hanson - Grelson - Eliasson - Blomström.

Födelse:
Mo nr3F

Död:
magsveda och svullnad

Grels gift Ella Eliasdotter 1732. Ella (dotter till Elias Eriksson och Elisabet Persdotter) föddes den 21 Jun 1705 i Mo, Junsele; dog Maj 1787 i Mo, Junsele; begravdes den 27 Maj 1787 i Junsele, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
Mo nr 3

Död:
benvärk och ålder

Noteringar:

Abrahams andel i arvet utlöstets av syskonen1682. Året före figurerar han i en mycket invecklad fastighetsaffär, där en Hustru Märtha Erichsdotter i Eden drar fallet inför rätten och protesterar mot Abraham Josephsons köp av 5 Sel jord i Mo och som hon på sina barns vägnar söker få köpet att gå tillbaka. Både Märtha och Abraham kan uppvisa div. andlingar-men i Märthas papper finns sådana förbehåll i köpet, att nämnden ger henne rätt.
Flyttade till Bölen, Junsele.
Information från Olof Stenum i anbytarforum -
Abraham Josefsson i Junsele, f ca 1640, gift med Elisabet Jakobsdotter, f ca 1640. Uppgifterna om dessa makar är mer osäkra. Deras mödrar skulle vara systrar.

Födelse:
nämnd 1682-1702

Abraham + Elisabet Jakobsdotter. Elisabet föddes cirka 1640 i Bölen, Junsele; dog efter 1702 i Krånge, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
Bölen 1 /Per-Arne

Död:
Krånge 3
levde änka 1702

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: bonde

Noteringar:

JOSEPH GRELSON nr.3. (av Rune Blomström)
Finns i längderna 1674-1718Joseph Grelson nr.3 lever under den besvärliga 40-åriga perioden, då Junsele kyrkoböcker saknas, men finns med i andra handlingar som hemmansägare och tiondevärderare åren 1700-18. Men året därpåstår änkan Dordi Johansdr. för gården och behåller den i sin ägo till 1726, då hon överlämnar ansvaret till äldste sonen Grels Josephson, som blivit gammal nog att fortsätta skötseln. Änkan Dordihade en syster, som flyttat till Eds församling längre ned mot Sollefteå och om det inte finns så mycket att berätta om Joseph nr.3 på grund av hans korta levnad, så finns det desto mer om derasnärmaste och samtida anhöriga.De efterlämnade tre barn, som bilda nya släktgrenar:
- Grels Josephson nr. 3, f. 1704- död 1710 i Mo, övert. gården, se följ.
- Johan " 1707 " 1755 " i vattusjuka
- Karin Josephsdotter 1711 " 1786 " av ålder och svullnad

Födelse:
1670 enligt Johnsson genealogy, http://www.jip.se/geneal.html

Död:
Mo nr 5

Josef + Dordi Johansdotter. Dordi (dotter till Johan Persson) föddes 1670 i Junsele, Ångermanland; dog den 19 Feb 1757 i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Elias + Elisabet Persdotter. Elisabet (dotter till Peder Jakobsson och Gertrud) föddes 1673 i Bölen, Junsele; dog den 1 Nov 1757 i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]