Ellisif (Elizabeth) av Kiev

Noteringar:

Jaroslavna, Ellisif (Elizabeth) var gift första gången med Harald 'Hårdråde' och efter hans död år 1066 blev hon gift med danske kungen Sven Estridsen i dennes tredje äktenskap. Elisabeth gifte sig med alla tiders största norska viking, Harald Hårdråde, gammal vapenbroder till Jaroslav. En vårdag år 1045 seglade de nygifta från Aldeigjuborg vid Ladoga till Sigtuna medskeppen nedlastade av guld och andra dyrbarheter som Harald hade samlat under sina år i den bysantinske kejsarens tjänst. Sedan dröjde det inte länge förrän Harald hade manövrerat sig upp på dennorska tronen. (Källa: Rune Edberg, arkeolog och journalist, gm Patric Hadenius)
--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
2) Björn Espell
3) Tom Björnstad, Norge (webbplats)

Familj/Make/Maka: Harald III "Hårdråde" Sigurdsson. Harald (son till Sigurd "Syr" Halvdansson och Asta Gudbrandsdotter) föddes 1015 i Norge; dog 1066 i England. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Ragnhild Maria av Norge föddes cirka 1047 i Norge; dog efter 1080 i Isle of Man, England.

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Furste i Novgorod (Holmgård) och Kiev (Konugård)

Noteringar:

Jaroslav i Novogorod slutar år 1014 att betala tribut till sin far Vladimir. År 1015 kallar han till sig varjager och fadern Vladimir dör samma år. Mellan åren 1016 och 1019 är det krig mellanJaroslav och hans bror Svjatopolk; Jaroslav segrar slutligen med hjälp av varjager. År 1019 äktar han Olof Skötkonungs dotter Ingegerd. Jaroslav får år 1024 hjälp av varjaghövdingen Håkon 'den fagra'mot sin bror Mstislav, men besegras. År 1026 blir det fred mellan Jaroslav och Mstislav, riket delas längs Dnepr. Brodern Mstislav dör år 1036 och Jaroslav blir ensam härskare i Rus. Han kristnadestora delar av sitt rike och lät utarbeta Rysslands första lagsamling 'Pravda'. Deres döttrar blev gifta med kungarna Harald 'Hårdråde' av Norge, Andreas I av Ungern och Henrik I av Frankrike. Densistnämnde blev stamfader för alla franska kungar. (Källor: Mats G. Larsson, Kjell Høyer, Norge och Bra Böcker)
Storfyrste. Født ca. 988. Død 20.02.1054 i Vyshorod. Jaroslav var storfyrste av Novgorod og Kiev fra 1019 og enehersker over hele Russland fra 1036.Sønnene til Jaroslav og hans hustru Ingegjerd blestamfedre til ulike grener av den russiske storfyrsteslekten. En av disse ble det første tsarhuset, dette døde ut i 1598. Deres døtre ble gift med kongene Harald Hardråde av Norge, Andreas I avUngarn og Henrik I av Frankrike. Den sistnevnte ble stamfar for alle senere franske konger. Jaroslav 1, 978-1054, storfyrste i Kijev; sønn av Vladimir den store. Ektet Olof Skötkonungs datterIngegerd; deres datter, Ellisiv, ble gift med Harald Hardråde. La under seg en stor del av Russland. Utarbeidet kirkelover og Russlands første lovsamling. (Källa: Kjell Høyer, Norge)Väringar (på ryska varjager) kallades nordiska krigare som under vikingatid och tidig medeltid tog tjänst som legosoldater i den bysantinske kejsarens livvakt. De var samtidigt ungefär 500 tillantalet och ryktbara för tapperhet och trohet mot sin herre. Efter normandernas erövring av England vid 1000-talets mitt ersattes de nordiska soldaterna successivt av anglosaxiska. (Källa: Bra Böcker)Källor
1) Bra Böckers Lexikon
2) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
3) Vikingar i österled, Mats G Larsson
4) Tom Björnstad, Norge (webbplats)

Jaroslav + Ingegerd (Irina) Olofsdotter. Ingegerd (dotter till Olof (Skötkonung) Eriksson och Estrid av Micklenburg) föddes cirka 1000 i Husaby, Västergötland; dog den 10 Feb 1050 i Kiev, Ukraina. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Drottning i Kiev (Konugård), Ukraina, (Livland), Ryssland

Noteringar:

Sveriges första helgon, kallas "heliga Anna av Novgorod" (av Sverige?)Ingegerd, död 1050-02-10 i Vyhorod vid Kiev. Dotter till Olof 'Skötkonung' och obotritiskan Estrid. Ingegerd ägde en stor gård på Ulleråker i Simtuna och syns redan år 1017 ha varit myndig och levtför sig själv. Kanske var hon änka eller hade hon fått flera egendomar efter sin mor, som då kanske var död. Hon skulle ha blivit gift med Olav 'den helige', men det var hennes far emot ochgiftermålet kom inte till stånd. Uppgifterna och Ingegerds börd och äktenskap förekommer tidigast hos Adam av Bremen på 1070-talet. Yngre och motstridiga deltaljer förekommer i de isländska sagornaom hennes förlovning med Olav 'den helige', som fick nöja sig med hennes halvsyster Astrid. Den isländska dateringen av Ingegerds giftermål till år 1019 styrks av den ryska Nestorkrönikans uppgift omatt Jaroslavs äldste son blev född år 1020. En isländsk saga beskriver hur hon under strider i Ryssland blev tillfångatagen av den norske kungasläktingen Eymund Ringsson, som var i tjänst hos enfientlig bror till Jaroslav och om hur hennes fångenskap blev utnyttjad till att påtvinga Jaroslav fredsvillkor. Det finns också isländska uppgifter om att Olav 'den helige' och hans Magnus 'dengode' år 1029 för en tid tog sin tillflykt till Ingegerd och Jaroslav då de hade blivit landsflyktiga.
(Källa: Kjell Høyer, Norge)
Våren efter kom det sändemän till Svitjod från kung Jaroslav öster i Holmgård; de kom och ville ha uppfyllt avtalen från sommaren då kung Olov 'Skötkonung' hade lovat att gifta sin dotter Ingegerdmed kung Jaroslav. Kung Olov talade med Ingegerd om saken och sa att han ville att hon skulle gifta sig med kung Jaroslav. Hon svarade: 'om jag skall gifta mig med kung Jaroslav då vill ja haAldeigjeborg och det jarlsrike, som hör till borgen i brudgåva'. Sändemännen gick med på det på sin kungs vägnar. Nestorkrönikan nämner inte Ingegerds namn, men uppger att Jaroslavs hustru dog år1050.
(Källa: Heimskringla, Olov 'den heliges' saga)Sju söner och tre döttrar är kända från Jaroslavs och Ingegerds äktenskap. Sönerna hette Ilja, Vladimir, Izjaslav, Svjatoslav, Vsevolod, Igor och Vjatjeslav. Döttrarnas namn var Elisabet, Anastasiaoch Anna. Ilja dog som spädbarn, och Vladimir blev mest känd för att han år 1043 ledde en misslyckad attack på Konstantinopel. Men han kom trots allt ifrån äventyret med livet i behåll och sattes avsin far in som furste i Novgorod. Också de övriga sönerna fick furstendömen efter sin far, och denne förmanade dem på dödsbädden strängt att hålla sams. De råkade emellertid så gott som omedelbart ikrig med varandra.
(Källa: Rune Edberg, arkeolog och journalist, gm Patric Hadenius)
--------------------------------------------------------------------------------
Källor
1) Directory of Royal Genealogical Data, Hull, England
2) Kjell Høyer, Norge (webbplats)
3) Tom Björnstad, Norge (webbplats)

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Kung i Sverige ca 995-1022

Noteringar:

Familj med: Edla av VENDEN (ca 980 - efter 1006), kungafrilla från Mecklenburg-Schwerin i Tyskland
Barn:
Astrid av Sverige (ca 1002 - 1036),
gift omkring 1019 med den norske kungen Olav den helige HARALDSSON (995 - 1030)
Emund Slemme av Sverige (ca 1005 - 1066), medkung i Sverige 1050-1060
Holmfrid av Sverige (ca 1006 -)Familj med Estrid av MECKLENBURG (985 - 1032)
Vigsel: omkring 1000 4) Barn:
Ingegerd (Irina) av SVERIGE (1000 - 1050)
Anund Jakob av SVERIGE (1007 - 1050), kung i Sverige ca 1022-1050.Adam av Bremen, Saxo Grammaticus och de isländska sagoberättarna var utsocknes män och är inte alltid sanningsvittnen, men utan dem skulle Sveriges historia före 1200-talet ha varit nästan blank. Enknapphändig kungalista som är fogad till äldre Västgötalagen och lämnar några små notiser om potentaterna i landet från och med Olov 'Skötkonung' är det vidlyftigaste inhemska vittnesbördet omhändelser i Sverige i de dagar då man ute i Europa målade miniatyrer, upprättade universitet och byggde katedraler. Till Sverige kom medeltidens internationella kultur senare än till något annat landinom den romerska kyrkans maktområde. Danmark och i viss mån även Norge hade mansåldrars försprång, och Saxos berättarglada bok med alla dess bärsärkarhistorier är skriven på det elegantaste latin.
(Källa: Alf Henriksson)Olov 'Skötkonung' var den förste kristne kungen i Sverige. Han antas ha varit döpt redan vid sitt trontillträde år 995. Den tradition som påstår att han skulle ha döpts vid Husaby källa år 1008 ansesnumera vara ohistorisk.
(Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)Olov 'Skötkonung' deltog år 1000 vid sjöslaget vid Svolder (låg sannolikt vid Ven i Öresund) tillsammans med danerkungen Sven 'Tveskägg' och de norska jarlarna Eirik och Svein. De överföll norskekungen Olav Tryggvassons flotta och Olav Tryggvasson stupar och segerherrarna delar Norge mellan sig. Viken (området runt Oslofjorden) kom att ligga under danerkungen, Ranrike (Bohuslän) undersveakungen medan Eirik och Svein styrde i Tröndelag och Hålogaland (Nordland) som danerkungens jarlar. Tillägget Skötkonung betyder sannolikt 'skattkonung' och är belagt först på 1200-talet. Framtill ca 1020 präglas ett stort antal mynt i Sigtuna i Olof Skötkonungs namn.
(Källa: När hände vad, Rosborn, Schimanski m.fl.)Att peterspenningen infördes i Sverige genom kyrkomötet i Linköping 1152 är en hävdvunnen åsikt. Olaus Petri säger emellertid i sin krönika att den infördes av Olof 'Skötkonung', som ju levde mer ärett århundrade tidigare, och de som i våra dagar har intresserat sig för saken tycks luta åt ungefär samma mening. Man säger att det vore märkligt om det kristnade Sverige skulle ha undsluppitkyrklig skatt ända till 1152 och anser det sannolikt att vad som beslöts i Linköping endast utgjorde en bekräftelse och en påminnelse.
(Källa: Alf Henriksson)Olov 'Skötkonung' var gift med en kristen kvinna, Estrid, och hade med henne en son, Anund Jakob, och en dotter Ingegerd. Dessutom hade han två barn, Emund och Astrid, med den vendiskahövdingadottern Edla, som han hade hemfört som krigsbyte.
(Källa: Den svenska historien, Bonnier Lexikon)I sagorna kan vi kanske skönja en del av den process, som ledde till att Västergötland kom att ingå i svearnas välde; en process som kan ha byggt på äktenskapsförbindelser och i vilken Erik'Segersäll' åter framstår som mannen bakom verket. Men kanske var det i så fall hans son Olof som ärvde hövdingadömet i de bägge landsdelarna - Svitjod efter sin far och Västergötland efter sin morSigrid 'Storråda'. Och när Olof sedan fördrevs från sitt fäderneärvda rike tog han sin tillflykt till det landskap han ärvt på mödernet.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson)Swedish king, son of Erik Segersäll. Olof was the first king, which demonstrably was king of both the Swedes and the 'Götar' (the people living in southern and western Sweden, above all in the twolandscapes Östergötland and Västergötland, sometimes mentioned as 'Geates'). When Erik Segersäll had driven Svein 'Forkbeard' out of Denmark, Olof joined Svein in the struggle against Olav Tryggvasonof Norway. When Olav fell, in the battle at Svolder, Olof obtained a territory with parts from the Trondheim district and the land between Svinesund and Göta river. Hostilities arised between kingOlof and king Olav. After he was baptized around 995, Olof stayed Christian until his death. The pagan religion was so powerful that the united realm was divided, Olof had to confine himself to beking of the district Västergötland. He is also known to posterity for being the founder of Swedenþs first bishopric in Skara and that he was the first Swedish king to mint coins.
(Källa. Viking Heritage)Under senare delen av 970-talet var sveariket fördelat mellan Erik, Uppsalakungen, och hans bror Olof, Adelsökungen. Efter broderns död tog Erik över Olofs andel, tvingade den rätte arvingenbrorsonen Björn ut ur landet, och blev därmed ensam härskare. Sedan, efter att ha avvecklat Birka, grundade han en egen stad, Sigtuna. Den nya staden var tänkt som ett centrum för det framtidakristna sveariket. Eriks son och efterträdare, Olof Skötkonung, följde faderns linje och betraktade Sigtuna som sveakungarnas huvudort. Staden visade sig vara livsduglig, men den förmådde inteersätta Gamla Uppsala som rikets centrum. Till slut förstod Olof att om svearna skulle konvertera, måste han skaffa ett fotfäste för den kristna religionen i Gamla Uppsala. Olof var kristen redan vidkungavalet, men först 1008 mottog han och hans två söner dopet från missionen, som sändes från Polen av den saxiske biskopen Bruno av Querfurt. Bruno noterade att vid ett och samma tillfälle blevtusen personer från sju distrikt kristna, men det dröjde inte länge förrän ett uppror satte stopp för missionsarbetet. Orsaken till upproret var troligen Olofs försök att tvinga Uppsalatinget attgenomföra ett kultbyte eller att skapa ett biskopssäte i Gamla Uppsala. Historien med Anund upprepades ännu en gång - svearna vägrade att låta kungen få sin vilja fram. De erbjöd emellertid Olof enkompromiss. Han fick fortsätta att vara sveakung under förutsättning att han bedrev sin kristna verksamhet i Västergötland. Uppenbarligen fanns det inga hinder för en sveakung att vara kristen sålänge de åtaganden som gjordes vid kungavalet följdes till punkt och pricka.
(Källa: Tio uppsatser om Gamla Uppsala, Wladyslaw Duczko, 2000)Källor
1) Beräkning av Björn Espell, Frösön
2) Ända från Vendelkråka, Alf Henriksson
3) Tom Björnstad, Norge (webbplats)
4) Erling Dolenius, Frösön

Olof + Estrid av Micklenburg. Estrid föddes cirka 985 i Mecklenburg, Tyskland; dog cirka 1032 i Husaby, Västergötland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Drottning i Sverige

Noteringar:

Olov 'Skötkonung' var gift med en kristen kvinna, Estrid, och hade med henne en son, Anund Jakob, och en dotter Ingegerd.
(Källa: Den svenska historien, Bonnier Lexikon)Ingegerd var dotter till den svenske kungen Olof Eriksson, av eftervärlden kallad 'Skötkonung'. Hennes mor var Olofs hustru Estrid, furstedotter av västslavisk stam. (Källa: Rune Edberg, arkeolog ochjournalist, gm Patric Hadenius)Estrid a princess of the Obotrites. According to the old tales Estrid is said to have married Erik 'Segersälls' son Olof 'Skötkonung' in the 11:th century. We do not know anything about her family orwhere she came, but we can, on good grounds, assume that she was the daughter of a Obotrik prince and native of Mecklenburg. About 1007 she gave birth to the son Anund Jakob which was to become Kingof Sweden. In 1022 she became a widow.
(Källa: Luleå Högskola

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Erik 'the Victorious', kung i Uppsala

Noteringar:

Familj med Sigrid (Storråda) TOSTESDOTTER (950 - 1013)
Barn: Olof (Skötkonung) ERIKSSON (980 - 1022)
Familj med: Gunhild av POLEN (965-1015)
Vigsel: omkring 980 3) Den förste kung som man med säkerhet vet regerade över ett större område, som kan ha omfattat både Svealand och Götaland, var Erik 'Segersäll'. Han bekände sig under en tid till kristendomen, menåtergick till hedendomen kort före sin död. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)När Erik 'Segersäll' skilt sig från Sigrid 'Storråda' gav han henne styret över Götland (det vill säga troligen Västergötland), säger skalden Odd Snorresson. Samma uppgift finns också i den såkallade legendariska sagan om den norske kungen Olaf 'den helige' Haraldsson och i Ingvar 'den vittfarnes' saga. I den förstnämnda sägs det dessutom att hon och hennes son Emunde regerade över en delav landet medan hennes son Olof 'Skötkonung' regerade över den andra. Varför Erik skulle ha givit Sigrid just Västergötland framgår inte av de knapphändiga källorna. Men Snorre lämnar i sin merutförliga saga om Olaf 'den helige' en uppgift som styrker hennes anknytning till landskapet och som dessutom kan tyda på att hon haft sina rötter där; hon var syster till Ulf, far till RagnvaldJarl, alltså den Ragnvald, som var hövding i Västergötland då Sigvat skald kom hösten år 1018. Jarlen skulle då ha varit Sigrids brorson och därmed kusin till Olof 'Skötkonung'.I sagorna kan vi kanske skönja en del av den process, som ledde till att Västergötland kom att ingå i svearnas välde; en process som kan ha byggt på äktenskapsförbindelser och i vilken Erik'Segersäll' åter framstår som mannen bakom verket. Men kanske var det i så fall hans son Olof som ärvde hövdingadömet i de bägge landsdelarna - Svitjod efter sin far och Västergötland efter sin morSigrid 'Storråda'. Och när Olof sedan fördrevs från sitt fäderneärvda rike tog han sin tillflykt till det landskap han ärvt på mödernet.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson)Mot slutet av 900-talet regerades svearna av kung Erik 'Segersäll', vars historiska existens till skillnad från föregångarnas är oomkullrunkeligt säker. Han sägs ha erövrat Danmark och mottagit dopetdär. Likväl är det knappast på dessa gärningar som hans berömmelse vilar. Hans namn har gått till eftervärlden framför allt genom historien om hans brorson Styrbjörn 'den starke' och det sagoomsusadeslaget på Fyrisvall cirka 983. Styrbjörn hade allierat sig med den danske kungen Harald 'Blåtand' i syfte att med våld tilltvinga sig makten i sveariket och utrustade till den ändan en ofantligflotta, som förstärkt med tvåhundra danska skepp seglade till Uppsverige och löpte in i Mälaren. Kommen till Flottsund vid Fyrisåns mynning lät Styrbjörn bränna alla sina skepp för att hindra allåtervändo och tvinga sig och sitt folk att segra eller dö, men vid denna syn vände danskarna om hem och lämnade Styrbjörn i sticket. Han förlorade emellertid inte modet utan drog med sinaJomsvikingar norrut mot Uppsala, och på slätten Fyrisvall mötte han kung Erik som visade sig vara väl förberedd, ty vid underrättelsen om Styrbjörns annalkande hade han låtit mobilisera allavapenföra män i sitt rike genom pilbud som sändes ut över hela landet. På Fyrisvall utbröt nu ett väldigt slag som varade i tre dygn och vars alla skiften utmålas omständligt av sagan. Slutet på dethela blev att Styrbjörn stupade och Erik vann en fullständig seger, varför han framgent kallades Segersäll. Adam av Bremen säger att han sedan vände sina vapen mot de tillintetgjorda angriparnashemländer och lade dessa under sin spira.
(Källa: Alf Henriksson)Under senare delen av 970-talet var sveariket fördelat mellan Erik, Uppsalakungen, och hans bror Olof, Adelsökungen. Efter broderns död tog Erik över Olofs andel, tvingade den rätte arvingenbrorsonen Björn ut ur landet, och blev därmed ensam härskare. Sedan, efter att ha avvecklat Birka, grundade han en egen stad, Sigtuna. Den nya staden var tänkt som ett centrum för det framtidakristna sveariket. Eriks son och efterträdare, Olof Skötkonung, följde faderns linje och betraktade Sigtuna som sveakungarnas huvudort. Staden visade sig vara livsduglig, men den förmådde inteersätta Gamla Uppsala som rikets centrum. Till slut förstod Olof att om svearna skulle konvertera, måste han skaffa ett fotfäste för den kristna religionen i Gamla Uppsala. Olof var kristen redan vidkungavalet, men först 1008 mottog han och hans två söner dopet från missionen, som sändes från Polen av den saxiske biskopen Bruno av Querfurt. Bruno noterade att vid ett och samma tillfälle blevtusen personer från sju distrikt kristna, men det dröjde inte länge förrän ett uppror satte stopp för missionsarbetet. Orsaken till upproret var troligen Olofs försök att tvinga Uppsalatinget attgenomföra ett kultbyte eller att skapa ett biskopssäte i Gamla Uppsala. Historien med Anund upprepades ännu en gång - svearna vägrade att låta kungen få sin vilja fram. De erbjöd emellertid Olof enkompromiss. Han fick fortsätta att vara sveakung under förutsättning att han bedrev sin kristna verksamhet i Västergötland. Uppenbarligen fanns det inga hinder för en sveakung att vara kristen sålänge de åtaganden som gjordes vid kungavalet följdes till punkt och pricka.
(Källa: Tio uppsatser om Gamla Uppsala, Wladyslaw Duczko, 2000)

Erik + Sigrid (Storråda) Tostesdotter. Sigrid föddes cirka 950 i Västergötland; dog cirka 1013 i Jylland, Danmark. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Drottning i Sverige och Danmark

Noteringar:

Familj med: Svein (Tveskägg) av DANMARK (960 - 1014), kung i Danmark, Norge och England.
Barn:
Gyda av DANMARK, gift med Erik Jarl av Norge.
Knut 'den store' av DANMARK (997-1035), kung i Danmark och England.
Vigsel: omkring 980 Danmark 1)
Dotter till den svenske vikingahövdingen Skoglar-Toste. Olav 'den helige' var född av Asta från Gårdarike. Hans far var Harald 'Grenske' som blev innebränd av Sigrid 'Storråda'. Asta gifte om sig medSigurd 'Syr', som var son till Gunnhild och Eirik 'Blodyx'. Olav Tryggvasson första gifte var med en av Borislavs döttrar, men hon dog sotdöden och efterlämnade honom inga barn. Olav behövde ett nyttgifte och skrev till Sigrid 'Storråda' i Svealand. Hon hade just blivit förskjuten av Erik 'Segersäll'. De bestämde träff på våren i Kongahälla. Han skickade som gåva en guldring, men hon blevmisstänksam och lät undersöka denna. Då de skrapade på den, märkte de att den bara var förgylld och inte av rent guld. Detta upprörde Sigrid, men hon bestämde sig för att möta honom i alla fall. Välnere i Kongahälla hade de ett gille och allt avlöpte bra. De skulle gifta sig nästa vår, men då de skulle skiljas, ville han att hon skulle byta tro, för hon var en hedning medan han var starktkristen. Detta ville inte Sigrid gå med på alls, så de blev ovänner och han slog henne med sin handske och kallade henne hundhedning. Det skulle han få ångra.
(Källa: Heimskringla)Det diskuteras huruvida Sigrid är att betrakta som en historisk eller en sagogestalt. Den gängse uppfattningen sedan år 1911 att hon enbart var en sagogestalt kan sättas i tvivelsmål. 'Kanske harSigrid i själva verket skapats ur den danska kungaättens godskomplex i Sverige - Sigridslev'.
(Källa: Populär Historia nr 6 1996, doktorand Henrik Jansson)När Erik 'Segersäll' skilt sig från Sigrid 'Storråda' gav han henne styret över Götland (det vill säga troligen Västergötland), säger skalden Odd Snorresson. Samma uppgift finns också i den såkallade legendariska sagan om den norske kungen Olaf 'den helige' Haraldsson och i Ingvar 'den vittfarnes' saga. I den förstnämnda sägs det dessutom att hon och hennes son Emunde regerade över en delav landet medan hennes son Olof 'Skötkonung' regerade över den andra. Varför Erik skulle ha givit Sigrid just Västergötland framgår inte av de knapphändiga källorna. Men Snorre lämnar i sin merutförliga saga om Olaf 'den helige' en uppgift som styrker hennes anknytning till landskapet och som dessutom kan tyda på att hon haft sina rötter där; hon var syster till Ulf, far till RagnvaldJarl, alltså den Ragnvald, som var hövding i Västergötland då Sigvat skald kom hösten år 1018. Jarlen skulle då ha varit Sigrids brorson och därmed kusin till Olof 'Skötkonung'.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson)I sagorna kan vi kanske skönja en del av den process, som ledde till att Västergötland kom att ingå i svearnas välde; en process som kan ha byggt på äktenskapsförbindelser och i vilken Erik'Segersäll' åter framstår som mannen bakom verket. Men kanske var det i så fall hans son Olof som ärvde hövdingadömet i de bägge landsdelarna - Svitjod efter sin far och Västergötland efter sin morSigrid 'Storråda'. Och när Olof sedan fördrevs från sitt fäderneärvda rike tog han sin tillflykt till det landskap han ärvt på mödernet.
(Källa: Svitjod sid 168, Mats G. Larsson)Sigrid Storråde, sv. stormannsdatter, gift med Erik Segersäll og mor til Olof Skötkonung, senere gift med danskekongen Svend Tveskæg. Iflg. sagaen skal hun ha brent Harald Grenske inne og værttrolovet med Olav Tryggvason. Dronning. Levde ca. 1000. Sigrid kjennes kun fra den sene sagalitteratur, og det er meget vanskelig å avgjøre om det i fortellingene om henne finnes trekk av historiskverdi. Sannsynligvis levde det omkring år 1000 en svensk høvdingdatter, Sigrid, hvis far Skogul-Toste var en stormann, rik på gods. I den norrøne tradisjon minnes hun som 'Storråde', den som leggervidstrakte planer. I den svenske overlevering kalles hun den rike, idet det henvises til hennes utstrakte eiendommer, det såkalte Sigridlev, som var en del av den danske kongeætts arvegods i Sverige.Disse få og lite informative trekk er alt som kan henføres til en historisk Sigrid 'Storråde'. Beretningene om hvordan hun brendte inne sine friere, den norske konge Harald 'Grenske' og den russiskeVsevolod, synes ikke å hvile på noen pålitelig tradisjon. Den dramatiske fortelling om Olav Trygvessons frieri til henne, og den voldsomme strid det medførte, er ren og skjær sagadiktning. Hun harheller ikke, som sagaene beretter, først vært gift med kong Erik Segersäll og deretter med Svend Tjugeskjegg. Her har sagaskriverne byttet ut disse kongers virkelige felles dronning, den polskehertugdatteren Gunhild, med Sigrid. Dette utelukker imidlertid ikke at Svend før eller etter dette giftet kan ha ektet Skogul-Tostes datter. I den middelalderlige sagnutvikling er Sigurddiktningenspraktfulle skildring av Brynhild Budlesdatter (Die Nibelungensaga) trekk for trekk blitt overført til Sigrid. Brynhilds og Sigrids karakterer og omgivelser blir så godt som identiske i sagaene.Derved har detaljer som kan tenkes å ha tilhørt en historisk Sigrid 'Storråde' gått tapt. Fra Snorre Sturlasson: Håkon jarls saga: Det var en mann i Svitjod som het Toste, han var en av de mektigsteog beste menn der i landet av dem som ikke hadde høvdingnavn. Han var stor hærmann og var på hærferd i lange tider, de kalte ham Skoglar-Toste (etter valkurjen Skogul). Harald 'Grenske' slo seg i lagmed ham og ble med Toste på vikingferd om sommeren. Alle syntes godt om Harald. Vinteren etter var Harald hos Toste. Datter til Toste het Sigrid, hun var ung og vakker og ikke lite stor på det. Sidenble hun gift med Eirik Sveakonge, den seiersæle; sønn deres var Olav 'Svenske', som ble konge i Svitjod siden. Eirik døde sottedøden i Uppsala ti år etter at Styrbjørn var falt. Fra SnorreSturlasson: Olav Trygvessons saga: Dronning Sigrid i Svitjod, hun som ble kalt 'Storråde', holdt seg på gårdene sine. Den vinteren gikk det bud mellom kong Olav (Trygvesson) og dronning Sigrid. KongOlav fridde til dronning Sigrid, og hun svarte vennlig på det, saken ble avtalt, og alt gikk greitt. Så sendte Olav den store gullringen til dronning Sigrid, den han hadde tatt av døren på hovet påLade, og den skulle være et rent praktstykke. De skulle møtes våren etter ved landegrensen ved Elv for å tale nærmere om dette giftermålet. Denne ringen som kong Olav hadde sendt til dronning Sigrid,ble rost svært av alle mennesker. Det var to smeder der hos dronningen, to brødre; de tok ringen og løftet på den og veide den med hendene og hvisket noe til hverandre. Da lot dronningen dem kalletil seg og spør hva de hadde å utsette på ringen. De ville ikke ut med det, men hun sa de måtte for all del la henne få vite det om de hadde merket noe. De sa ringen var falsk. Da lot hun dem brytesund ringen, og så fant de kobber inni. Nå ble dronningen sint; hun sa det kunne hende Olav svek henne i mer enn dette. Tidlig på våren dro kong Olav øst til Kongehelle for å møte dronning Sigrid. Dade møttes, talte de om den saken som hadde vært på tale før om vinteren, at de skulle gifte seg med hverandre, og dette så ut til å skulle gå helt greitt. Da sa kong Olav at Sigrid måtte ta dåpen ogden rette tro. Hun svarte slik: Jeg vil ikke gå fra den tro jeg har før, og som frendene mine har hatt før meg. Men jeg skal heller ikke si noe på det om du tror på den gud du har lyst på. Da blekong Olav fælt harm og svarte nokså brått: Tror du jeg vil ha deg slik, hedensk som en hund! og slo henne i ansiktet med hansken, som han holdt i hånden. Så sto han opp og hun også. Da sa Sigrid:Dette kunne vel bli din bane! Så skiltes de. Kongen dro nord i Viken og dronningen øst i Sveavelde. Kong Svein Tjugeskjegg var nå gift med Sigrid 'Storråde', som før skrevet. Sigrid var kong OlavTrygvessons verste uvenn, grunnen var at kong Olav hadde brutt avtale med henne og slått henne i ansiktet, som før er skrevet. Hun drev og egget opp kong Svein til å føre krig mot kong OlavTrygvesson; hun sa han hadde grunn nok til strid med kong Olav, for han hadde ligget med Tyre, søster hans, uten å spørre deg om lov, og slikt ville ikke forfedrene dine ha funnet seg i. Slik snakkførte Sigrid støtt i munnen, og til slutt fikk hun det så langt ved overtalelsene sine, at kong Svein ble helt oppsatt på dette.
(Källa: Kjell Høyer, Norge)