Dorotea (Dordi) Grelsdotter

Andra Händelser och Attribut:

• Bosatt: 1782, Kroknäset, Tåsjö

Noteringar:

Se Kroknäset: Modin, Erik "Gamla Tåsjö, s. 166 f
men även nedanstående från
http://www.gstromberg.nu/GULDET.htmlJunsele-ättlingen - som gav Ådalen "guldfrossa!"
av Rune BlomströmDe var släkt på långt håll och även om de bodde på var sin sida om älven, så hade de mötts och träffats många gånger vid kyrkhelger och dopkalas, men på senare tid hade båten gått allt tätare tureröver ån och vänskapen hade förbytts till kärlek mellan andresonen Hans Nilsson i Lillegård och Dordi Grelsdotter från gästgivaregården i Mo, Junsele.En vacker dag år 1765 stundade så storbröllop i den nybyggda kyrkan för de unga och som seden var på den tiden, gjorde de sig redo att lämna föräldrahemmen. Det var ju brukligt, att äldsta sonenövertog hemmanet och övriga syskon fingo söka sig andra bostäder och marker. Hans och Dordi hade en annan släkting från Krånge, som skaffat sig mark och påbörjat bygge i Warpsjö, Åsele, samtidigt somhan skaffat sig ytterligare mark i Kroknäset, Tåsjö. Hans namn var Elias Josephsson och han överlät hemmanet i Warpsjö till Hans och Dordi, medan han själv byggde vidare i Tåsjö.Så Hans och Dordi packade sina ränslar och i sällskap med några husdjur från föräldrahemmen, drogo de norrut efter Storån. Först till Dordis morbror Abram Grelsson, Gafsele, som gift sig med HindrichNilssons dotter - förste nybyggaren därstädes och där Abram blev länsman för Åsele Lappmark. Därefter fortsatte de vidare till Warpsjö, där Hans genast påbörjade utvidgning av gården. Men, men - sägmig den lycka, som varar beständigt - redan två år senare insjuknade han i "bröstvärken" och dog 1772 med Dordi och tre småpojkar vid bädden i förtvivlan över ett oblitt öde.Men det här var en tid, då samhället inte grep in och höll sin skyddande hand över människorna, så Dordi Grelsdotter - denna urnorrländska kraftkvinna, som blivit en centralgestalt i min släkt och enprydnad för den Ångermanländska bondmoran - hon spottade i nävarna och fortsatte bruket av gården ytterligare två år till 1775, då Dordi gifte om sig med Warpsjöns förste ägare - den tidigare nämndeElias Josephsson - varpå de sålde Warpsjön för 2.450 Dahler Kmt, och flyttade med Hans och Dordis söner Nils, Grels och Hans till Elias nybygge i Tåsjö. Dessa tre söner fingo ju namnet Hansson eftersin far, men i sitt nya gifte födde Dordi ännu en son, som fick namnet Joseph Eliasson. De tre Hans-sönerna blevo bygden trogna och dugliga män - Hans Hansson t ex blev häradsdomare och ledde bl aden stora sänkningen av Tåsjön, en parallell till "Wild-Hussens" bravader.Men det här handlar om Josephs livsöde och han bröt upp i unga år och blev en av de första i våra trakter, som emigrerade till Amerika - det förlovade landet där man kunde plocka guld med barahänderna och bli stormrik på nolltid! Så Joseph greps också av lyckodrömmen, packade sin ränsel och hastade iväg mot äventyrens kontinent - in i kampen om den åtråvärda metallen i Californien - menockså in i den stora glömskans tystnad för att aldrig mer höras av och här börjar historien om"Den stora Tåsjö-ärvfen" - se vidare under Joseph Eliasson Hansson född 1776

Död:
vattusot

Dorotea gift Hans Nilsson 1765. Hans (son till Nils Pålsson och Barbro Hansdotter) föddes 1735 i Lillegård, Junsele; dog 1772 i Varpsjö, Åsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Nils Hansson föddes 1767 i Tåsjö, Ångermanland; dog den 1 Aug 1851 i Kyrktåsjö (Tåsjö västra by), Tåsjö.
2. Grels Hansson föddes 1769 i Varpsjö, Åsele; dog den 10 Nov 1842 i Rörström (Röström), Tåsjö.
3. Hans Hansson föddes 1772 i Varpsjö, Åsele; dog den 15 Nov 1813 i Tåsjö östra by, Tåsjö.

Dorotea gift Elias Josefsson 1775. Elias (son till Josef Abrahamsson och Kerstin Jonsdotter) föddes 1729 i Krånge, Junsele; dog den 8 Aug 1807 i Tåsjö, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Josef Eliasson Hansson föddes 1776.
2. Jonas Eliasson föddes 1781 i Tåsjö, Ångermanland; dog den 1 Sep 1844.

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: gästgivare

Noteringar:

1728 köper Grels och Ella gästgiveriet i Mo från Ellas bror Erik.
Därmed börjar Gästgiveri verksamheten i Mo för Grels släkten, som skulle fortsätta under c.a. 140 år.I Domboken 1737 står följande korta notis:
-"Grels Josephson i Mo utses av rätten till förmyndare för Barbro Hansdotters omyndiga barn i Lillegård."
Barbro Hansdotter var dotter till Hans Jacobson och Ella Andersdotter i Ruske och maka till tidigt bortgångne Pål Nilson, Lillegård, död omkr. 1736. Barbros tre barn äro minderåriga - Nils 10 år.'-Märta 4 år ooh Hans f. 1755 är nyfödd. I avvaktan på att äldste sonen Nils Nilson f.1725 skall bli vuxen nog att övertaga Lillegård nr.2, får barnen stöd och övervakning av Grels J, och änkan Barbrostyr och sköter Lillegård med fast hand de närmaste åren. Här börjar på ett tidigt stadium en intensiv och nära kontakt mellan Grels-ungdomarna i Mö och Barbros barn i Lillegård och vi kan se dettabl.a. i de talrika träffarna vid barndop och bröllop, där de finns antecknade som vittnen eller gester. Därför faller det sig naturligt, att denna vänskap slutligen resulterar i förälskelse ochäktenskap mellan andre sonen Hans Nilson,Lillegård och Dordi Grels-dotter i Mo och de bilda därmed den släktgren, som i fortsättningen skall bli Hanson - Grelson - Eliasson - Blomström.

Födelse:
Mo nr3F

Död:
magsveda och svullnad

Grels gift Ella Eliasdotter 1732. Ella (dotter till Elias Eriksson och Elisabet Persdotter) föddes den 21 Jun 1705 i Mo, Junsele; dog Maj 1787 i Mo, Junsele; begravdes den 27 Maj 1787 i Junsele, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
Mo nr 3

Död:
benvärk och ålder

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: bonde

Noteringar:

JOSEPH GRELSON nr.3. (av Rune Blomström)
Finns i längderna 1674-1718Joseph Grelson nr.3 lever under den besvärliga 40-åriga perioden, då Junsele kyrkoböcker saknas, men finns med i andra handlingar som hemmansägare och tiondevärderare åren 1700-18. Men året därpåstår änkan Dordi Johansdr. för gården och behåller den i sin ägo till 1726, då hon överlämnar ansvaret till äldste sonen Grels Josephson, som blivit gammal nog att fortsätta skötseln. Änkan Dordihade en syster, som flyttat till Eds församling längre ned mot Sollefteå och om det inte finns så mycket att berätta om Joseph nr.3 på grund av hans korta levnad, så finns det desto mer om derasnärmaste och samtida anhöriga.De efterlämnade tre barn, som bilda nya släktgrenar:
- Grels Josephson nr. 3, f. 1704- död 1710 i Mo, övert. gården, se följ.
- Johan " 1707 " 1755 " i vattusjuka
- Karin Josephsdotter 1711 " 1786 " av ålder och svullnad

Födelse:
1670 enligt Johnsson genealogy, http://www.jip.se/geneal.html

Död:
Mo nr 5

Josef + Dordi Johansdotter. Dordi (dotter till Johan Persson) föddes 1670 i Junsele, Ångermanland; dog den 19 Feb 1757 i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Elias + Elisabet Persdotter. Elisabet (dotter till Peder Jakobsson och Gertrud) föddes 1673 i Bölen, Junsele; dog den 1 Nov 1757 i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Tolvman, dvs. nämndeman

Noteringar:

GRELS JOSEPHSON Nr. 2 (av Rune Blomström)
(förekommer i längderna 1670-1712) blev utsedd. till "Tolfman" för Junsele med ett bomärke i form av tre trianglar, som mötas i spetsarna. Som framgår av föregående sida hade Grels flera bröder. Abrahams andel i arvet utlöstets avsyskonen 1682. Året före figurerar han i en mycket invecklad fastighetsaffär, där en Hustru Märtha Erichsdotter i Eden drar fallet inför rätten och protesterar mot Abraham Josephsons köp av 5 Seljord i Mo och som hon på sina barns vägnar söker få köpet att gå tillbaka. Både Märtha och Abraham kan uppvisa div. handlingar-men i Märthas papper finns sådana förbehåll i köpet, att nämnden gerhenne rätt.Grels däremot tager hand om fädernegården och förekommer även han i ett märkligt tingsprotokoll. På nyårsnatten 1698 förövade änkehustrun Ingrid 0lofsdotter från Krånge, på andra sidan av den frusnaÅngermanälven, stölden av en gumse i Grels fähus i Mo och den här historien förekommer i ett av mina radioprogram och lyder så här:
-"och jag har ju tidigare nämnt att det funnits svåra kvinnoöden i Junsele under äldre tid och här skall jag försöka berätta om ett av dem:Fårstölder i Mo 1698
Vintermörkret låg tungt över byarna nyårsnatten 1698-99 och dolde helt den mörkklädde gestalten, som försiktigt spanade åt alla håll och med återhållen andning av rädsla för lättsövda hundar, trevadesig fram mot ladugårdsväggen på Grels Josephsons gård i Mo. Fötterna sattes mjukt i snön och hukande försvann gestalten in genom den låga dörren, som försiktigt åter stängdes. I det svaga ljuset frånfönstret blänkte det till av ett knivstål i några snabba hugg, köttet styckades och sveptes in i fårskinnet, bördan slängdes upp på axeln och med snabba steg tog skepnaden skydd av bodar och härbrenoch försvann i mörkret, ner mot den frusna älven.
Så blev det morgon, den första på det nya året 1699 och Grels Josephson i Mo steg ut på gårdsplanen, sträckte på sig och gäspade och ställde stegen mot ladugården för att se till djuren. Men redanvid dörren anade han oråd, då han såg blodspåren i snön och väl inne såg han till sin häpnad att själva gumsen var borta "va' ända in i helskotta, hocken ha tege sjålva gam-gumsen?"När Grels hämtat sig något från chocken, gick han raka vägen till grannarna Erich Pålson Trygg och Michel Erichson och anmodade dem att följa honom i sökandet efter tjuven och samtidigt tjänstgörasom vittnen. Sagt och gjort, de klädde sig varmt, drogo ner pälsmössorna över öronen, satte näsan ned mot backen och så började jakten på den har tjuvstrykern, nu skulle han få den fanþen! Det varingen större konst att följa spåren i snön man behövde inte ens vara jägare för att se vart de bar ner mot älvbrinken, ut på den frusna älven och upp mot strandslänterna på andra sidan mot Krångeoch där slutade de utanför en gammal stugdörr. Men vad i all världen, av alla kåkar i Junsele, så inte hade de väntat sig det här! De tre kumpanerna glodde på varandra men spåren ledde ju faktiskt hit, så det fanns inget annat att göra än attbanka hårt på den gistna dörren! De fingo bulta flera gånger och de stampade och de svoro långa eder innan dörren sakta svängde upp på gnällande gångjärn och i skumrasket innanför skymtade en gumma,Hustru Ingrid kallad, och hon niger för de breda gubbarna. Lite besvikna kanske, för de ha ju hela tiden varit inställda på att få tampas med en karl.Men här skall det bli husesyn, så gubbarna började vända upp och ned på allt, som fanns i den trånga stugan medan gumman nekade och tjattrade hela tiden om oskuld och oförskämdheter.Men si, när man hade undersökt allt, ja då låter det så här ordagrant i tingsprotokollet:
-"Vi rannsakade Ingrids stuga intill dess vi funno att Hustru Ingrid slaktat fåret, snott köttet in uti skinnet och det gömt op uti Skorstens Muren eller pipan, det hon där satt käppar under,hvarifran det nedertogs, då hustru Ingrid måste tillstå sitt brott och skinnet med köttet sattes till Erich Eliason i Moo tills vidare!" Tills vidare ja, för det måste ju bli anmälan och rättegång om saken och Grels tog grannarna och även Ingrids bror med sig som vittnen till tinget och krävde ersättning och plikt efter lag, menrätten var ganska mild i sin bedömning och deras utlåtande lyder:
-"Hustru Ingrid är visserligen stämd men står intet till svars ty av ortsbor berättas, att hon är så fruktansvart fattig att hon intet ens äger kläder på kroppen att bevara sig med för vintern ochkölden. Hon stal för att överleva ooh straffad blev hon men slapp spöstraff och fästning.Hon dömdes att plikta 9 mkr. S-mynt samt till Grels utgiva 3 Daler kmt., var hon nu skulle taga de pengarna ifrån?Grels behöll skinnet och köttet, men så har efteråt tycker man, att Ingrid åtminstone fått behålla köttet. Grels var valförsedd och saknade ingenting men ibland måste lagen ha sin gång. Detta var också häxprocessernas och rättegångarnas tidevarv framför allt annat. Inte nog med att krigen skapade olyckor, svält och allmän misär religiös hysteri med fanatiska helvetes-predikandepräster skapade en masspsykos bland människorna, som drev grannar och släktingar att angiva varandra för häxeri, Blåkullafärder, barnarov och trolldom i största allmänhet. Ingen gick säker, hustrurkunde angivas av de egna makarna och mutade gossar och flickor ställdes vid kyrkdörren för att peka ut skyldiga besökare. Ångermanland blev oerhårt svårt anfäktat av denna religiösa pest, somresulterade i massavrättningar. I Sollefteå dömdes 6 kvinnor till halshuggning, 17 till spöslitning eller gatlopp. I Härnösand mister 40 personer livet och i Torsåker kommenderas befolkningen ut till"Häxberget", för att se hur ett 70- tal "trollpackor" avrättas i stupstocken. Kyrkans makt var oerhörd, annars skulle inte prästerskapet kunnat få fortsätta efter denna vidriga massaker.En annan märklig notering förekommer den 5 okt. 1700, då Grels upplåter hemmanet till sonen Jöns? Här måste det ha skett en felskrivning av tingsskrivaren och troligen gäller det sonen Joseph, som1703 står för hemmanet. Grels Josephson fick följande barn:
Joseph Grelson, född omkr. 1674- död 1718
Salmon Grelson, född omkr. 1676- död 1759 bosatt i Krånge
Abraham Grelson född omkr. 1691 död 1772 gifter sig med Anna Hindricsdotter i Gafsele, där han sedan verkar som Länsman i Åsele. Hans intressanta livsöde får ett särskilt kapitel längre fram.
Karin Grelsdotter född omkr. 1672 död 1749 gift med Abram Erson Bölen 2

Grels + Kristoffersdotter. (dotter till Kristoffer Danielsson och Ingeborg) föddes cirka 1640 i Krånge, Junsele; dog i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Noteras på hemmanet 1663-1700.

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Båtsman

Peder + Gertrud. [Familjeöversikt] [Familjediagram]