Abraham Grelsson

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Länsman
• Bosatt: Gafsele, Åsele

Noteringar:

Bosatt i Gafsele, Åsele.
Hade 10 personer i hushållet. Sidan 156 Richard Gothe, Finnkolonisationen, Saxon & LindströmAbraham Grelson Son till Grels Josephson nr.2 - av Rune Blomström
Det började bli trångt om utrymmet i Mo, gamle Grels Josephson satt fortfarande kvar på gården, äldste sonen Joseph Grelson var utsedd att ta över fädernegården, Salmon tog upp ett hemman först påLillegård sedan i Krånge och Abraham tog vägen uppför älven, för att starta eget i nya marker. Men resan blev inte så lång denna gång, i fortsättningen skulle de bli längre färder. Ty i Gafsele sattHindric Nilson med en fager dotter och det blev Abrahams öde, han blev stannande i Gafsele för all framtid såsom bonde och framdeles såsom Länsman i Åsele. Efter en tid uppförde Abraham en egenbostad ett par hundra meter ovanför landfästet för nya bron på västra älvstranden, där jag med hjälp av en gammal ortsbo återfann den övervuxna och mosstäckta husgrunden på 1960- talet.
Den förste länsmannen hette Ingel Person, som lämnade över uppdraget till Abraham, som skötte sysslan under många år, innan han i sin tur befordrade uppdraget tillbaka till företrädarens son - PerIngelson -Gavelin.
Abraham fick med tiden många spännande och viktiga uppdrag -bl.a. har han blivit omtalad som "Kungens Rengetare"(Renvaktare), då han lär på sina resor till Stockholm ha medfört några renar, som hanskänkt Fredrik den förste - inte alls omöjligt, då en liknande händelse inträffade på Erik XIV:s tid.' Dock veta vi bestämt, att han skänkt renkött till hovet och lovat tillsyn och ansvar för ettantal s.k. "Lej-renar" hos lapparna, som kungen skulle få avkastningen av. Sådana "skötesrenar" hade samerna länge i sina hjordar också för präster och bönder. Abraham gjorde ofta resor tillKungl.Hovet i Stockholm, varifrån han bl.a. brukade köpa och hemföra en kagge "Piccardo-vin" till Åselekyrkan. Som belöning lär han ha fått både uniform och en fin åksläde - en s.k. "Herrsväng".Lustigt nog vet man hur han såg ut - tack vare det öknamn som samerna satt på honom. De kallade honom "Tjykkne" - för att han hade "knylig rygg". Han övertog också "Lapp-uppbördsmannens" roll fråntidigare Junsele och Anundsjö-indrivarna och fogade denna syssla till sina övriga åtaganden som länsman i Åsele och Lappmarken.
Ovanför Åsele var landet okänt för kolonisterna. År 1739 hände dock att en livstidsfånge rymde norröver till Norge. Lapparna anklagades för att ha låtit släppa igenom rymlingen och slutligen måsteAbraham uppbåda några nybyggare att följa honom i jakten på rymlingen. I protokollet står, att man varit 12-15 mil norröver från Åsele kyrka, på andra sidan den stora Malgomajsjön.
-"Där kommo de på ett land emellan wille granskogen och bergen - eller fjällarne till 4 milers bredd och emellan Tåsjöån, som är vid södra ändan däraf. Landet var av den beskaffenhet, att detöverallt består av hårdvall och becksvart jordmån, som de befunnit ansenligt bevuxen med wäpling och andra dylika hårdvallsväxter, hvaribland äfven åkerbär funnits, något större än här neder. Här ochhvar hafva de funnit små frodig björk och ahlskog. Inga sumpiga myrar skola där finnas, utan av fast och stadig grund, som äfven varit beväxte och har detsamme wäxt ovanligt stora hjortron. Å helatracten finns Kultsjön, Litsjön, twenne af det namnet Marsiön, Hornsiön, i vilka alla finnas stenbit eller foreller, men om inget annat fiskslag kunde de giva någon underrättelse."Abraham var en färgstark och företagsam man och mån om sin egendom och sitt yrke. Det fick en "kraftkvinna" - Barbro Grelsdotter från Mo och svägerska erfara - då hon ville behålla några ägor, somhon själv uppodlat av fadershemmanet. Abraham beklagade sig över detta vid tinget och fick henne "avhyst" från den jordbiten.
Han förekommer Åsele-länsman i åtskilliga ting, liksom gästgivarna i Mo, som i flera hundra år fungerade som valda ombud vid tingen i Junsele, Sollefteå, Resele och Ramsele. Abraham bidrog också tillframgången för släktingen Grels Abrahamson -"Sjömannen och Indienfararen" från Bölen i Junsele, som i en av de märkligaste rättegångarna i övre Norrlands, historia medverkade till den slutligagränsdragningen mellan Junsele och Åsele Lappmark samt landskapsgränsen Ångermanland - Västerbotten. Denna rättegång, som spände över hela tre- år, har jag skildrat i en bok om två delar - "Legendenom Gunhild Sniella" samt "Indienfararen", som finns i min ägo och i Hembygdsgårdens arkiv, Junsele.
Av Abrahams hustru - Anna Hindricsdotter - får man en ögonblicksbild i protokollet från tinget 1730, som visar hennes temperament och lojalitet med maken. Länsman Abraham G. hade beslagtagit en kaggebrännvin, som en löjtnant från Ådalen fört med sig för att sälja på marknaden. Löjtnanten ville inte lämna ifrån sig kaggen och så ryckte de åt var sitt håll, medan länsmannen skrek åt åskådarna ,att de skulle hjälpa honom. Ingen rörde sig - utom Anna, som rusade fram för att bistå sin man - "och blev då slagen ett stort blåmärke av löjtnanten!"
Vad brännvin beträffar - så var det tyvärr Abrahams svaga sida. Fast han som länsman skulle svara för ordningen på trakten - blev han själv fälld en gång för fylleri! Abraham och Anna förblevobarnlösa och de började tidigt se sig om efter en fosterson och medhjälpare på gården. De gjorde några trevare bland släktingar i Junsele, men överläto slutligen gården till Daniel Markusson frånÖstnoret. Till Abraham kommer senare våra ungdomar Hans och Dordi från Junsele, att flytta på sin första etapp mot Warpsjö i norr.
Jag har berättat om Abraham Grelson, därför att vi råka veta så mycket om honom - något mycket ovanligt för 1600- talet.

Abraham gift Anna Henriksdotter den 28 Feb 1713 i Åsele, Lappland. Anna föddes i Gafsele, Åsele; dog 1748. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Lisbeta Jakobsdotter. Lisbeta föddes den 1 Okt 1695 i Bölen, Junsele; dog 1784. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Sara Grelsdotter dog 1754.

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Tolvman, dvs. nämndeman

Noteringar:

GRELS JOSEPHSON Nr. 2 (av Rune Blomström)
(förekommer i längderna 1670-1712) blev utsedd. till "Tolfman" för Junsele med ett bomärke i form av tre trianglar, som mötas i spetsarna. Som framgår av föregående sida hade Grels flera bröder. Abrahams andel i arvet utlöstets avsyskonen 1682. Året före figurerar han i en mycket invecklad fastighetsaffär, där en Hustru Märtha Erichsdotter i Eden drar fallet inför rätten och protesterar mot Abraham Josephsons köp av 5 Seljord i Mo och som hon på sina barns vägnar söker få köpet att gå tillbaka. Både Märtha och Abraham kan uppvisa div. handlingar-men i Märthas papper finns sådana förbehåll i köpet, att nämnden gerhenne rätt.Grels däremot tager hand om fädernegården och förekommer även han i ett märkligt tingsprotokoll. På nyårsnatten 1698 förövade änkehustrun Ingrid 0lofsdotter från Krånge, på andra sidan av den frusnaÅngermanälven, stölden av en gumse i Grels fähus i Mo och den här historien förekommer i ett av mina radioprogram och lyder så här:
-"och jag har ju tidigare nämnt att det funnits svåra kvinnoöden i Junsele under äldre tid och här skall jag försöka berätta om ett av dem:Fårstölder i Mo 1698
Vintermörkret låg tungt över byarna nyårsnatten 1698-99 och dolde helt den mörkklädde gestalten, som försiktigt spanade åt alla håll och med återhållen andning av rädsla för lättsövda hundar, trevadesig fram mot ladugårdsväggen på Grels Josephsons gård i Mo. Fötterna sattes mjukt i snön och hukande försvann gestalten in genom den låga dörren, som försiktigt åter stängdes. I det svaga ljuset frånfönstret blänkte det till av ett knivstål i några snabba hugg, köttet styckades och sveptes in i fårskinnet, bördan slängdes upp på axeln och med snabba steg tog skepnaden skydd av bodar och härbrenoch försvann i mörkret, ner mot den frusna älven.
Så blev det morgon, den första på det nya året 1699 och Grels Josephson i Mo steg ut på gårdsplanen, sträckte på sig och gäspade och ställde stegen mot ladugården för att se till djuren. Men redanvid dörren anade han oråd, då han såg blodspåren i snön och väl inne såg han till sin häpnad att själva gumsen var borta "va' ända in i helskotta, hocken ha tege sjålva gam-gumsen?"När Grels hämtat sig något från chocken, gick han raka vägen till grannarna Erich Pålson Trygg och Michel Erichson och anmodade dem att följa honom i sökandet efter tjuven och samtidigt tjänstgörasom vittnen. Sagt och gjort, de klädde sig varmt, drogo ner pälsmössorna över öronen, satte näsan ned mot backen och så började jakten på den har tjuvstrykern, nu skulle han få den fanþen! Det varingen större konst att följa spåren i snön man behövde inte ens vara jägare för att se vart de bar ner mot älvbrinken, ut på den frusna älven och upp mot strandslänterna på andra sidan mot Krångeoch där slutade de utanför en gammal stugdörr. Men vad i all världen, av alla kåkar i Junsele, så inte hade de väntat sig det här! De tre kumpanerna glodde på varandra men spåren ledde ju faktiskt hit, så det fanns inget annat att göra än attbanka hårt på den gistna dörren! De fingo bulta flera gånger och de stampade och de svoro långa eder innan dörren sakta svängde upp på gnällande gångjärn och i skumrasket innanför skymtade en gumma,Hustru Ingrid kallad, och hon niger för de breda gubbarna. Lite besvikna kanske, för de ha ju hela tiden varit inställda på att få tampas med en karl.Men här skall det bli husesyn, så gubbarna började vända upp och ned på allt, som fanns i den trånga stugan medan gumman nekade och tjattrade hela tiden om oskuld och oförskämdheter.Men si, när man hade undersökt allt, ja då låter det så här ordagrant i tingsprotokollet:
-"Vi rannsakade Ingrids stuga intill dess vi funno att Hustru Ingrid slaktat fåret, snott köttet in uti skinnet och det gömt op uti Skorstens Muren eller pipan, det hon där satt käppar under,hvarifran det nedertogs, då hustru Ingrid måste tillstå sitt brott och skinnet med köttet sattes till Erich Eliason i Moo tills vidare!" Tills vidare ja, för det måste ju bli anmälan och rättegång om saken och Grels tog grannarna och även Ingrids bror med sig som vittnen till tinget och krävde ersättning och plikt efter lag, menrätten var ganska mild i sin bedömning och deras utlåtande lyder:
-"Hustru Ingrid är visserligen stämd men står intet till svars ty av ortsbor berättas, att hon är så fruktansvart fattig att hon intet ens äger kläder på kroppen att bevara sig med för vintern ochkölden. Hon stal för att överleva ooh straffad blev hon men slapp spöstraff och fästning.Hon dömdes att plikta 9 mkr. S-mynt samt till Grels utgiva 3 Daler kmt., var hon nu skulle taga de pengarna ifrån?Grels behöll skinnet och köttet, men så har efteråt tycker man, att Ingrid åtminstone fått behålla köttet. Grels var valförsedd och saknade ingenting men ibland måste lagen ha sin gång. Detta var också häxprocessernas och rättegångarnas tidevarv framför allt annat. Inte nog med att krigen skapade olyckor, svält och allmän misär religiös hysteri med fanatiska helvetes-predikandepräster skapade en masspsykos bland människorna, som drev grannar och släktingar att angiva varandra för häxeri, Blåkullafärder, barnarov och trolldom i största allmänhet. Ingen gick säker, hustrurkunde angivas av de egna makarna och mutade gossar och flickor ställdes vid kyrkdörren för att peka ut skyldiga besökare. Ångermanland blev oerhårt svårt anfäktat av denna religiösa pest, somresulterade i massavrättningar. I Sollefteå dömdes 6 kvinnor till halshuggning, 17 till spöslitning eller gatlopp. I Härnösand mister 40 personer livet och i Torsåker kommenderas befolkningen ut till"Häxberget", för att se hur ett 70- tal "trollpackor" avrättas i stupstocken. Kyrkans makt var oerhörd, annars skulle inte prästerskapet kunnat få fortsätta efter denna vidriga massaker.En annan märklig notering förekommer den 5 okt. 1700, då Grels upplåter hemmanet till sonen Jöns? Här måste det ha skett en felskrivning av tingsskrivaren och troligen gäller det sonen Joseph, som1703 står för hemmanet. Grels Josephson fick följande barn:
Joseph Grelson, född omkr. 1674- död 1718
Salmon Grelson, född omkr. 1676- död 1759 bosatt i Krånge
Abraham Grelson född omkr. 1691 död 1772 gifter sig med Anna Hindricsdotter i Gafsele, där han sedan verkar som Länsman i Åsele. Hans intressanta livsöde får ett särskilt kapitel längre fram.
Karin Grelsdotter född omkr. 1672 död 1749 gift med Abram Erson Bölen 2

Grels + Kristoffersdotter. (dotter till Kristoffer Danielsson och Ingeborg) föddes cirka 1640 i Krånge, Junsele; dog i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Bonde i Mo, Junsele

Noteringar:

JOSEPH GRELSON Nr:2 (av Rune Blomström)
(förekommer i längderna 1641-70)Son till Grels och Merit (Märit) och omnämnes fr.o.m. 1641-43 då han övertog gården från modern. Han övertog också knektuppdraget efter fadern och 1645 noteras han och grannen Elias Erson "att desse efterskrefvne ähro uti krigstjänst", men 1647 äro båda återkomna till Mo.
Vid denna tid är man inne i 30-åriga krigets slutskede och befälhavarna Torstenssons och Wrangels arméer kämpar nere i Jankow och Bayern. År 1649 förekommer han i ett tingsprotokoll, där han säljer 1 seland till sin vapenbroder:
-"Elias Erichson, Moo, får fastebrev å 3 Seland, köpt af Jacob Pedherson, Böle, för 5 Dr. samt 1 Seland af sin svåger Joseph Grelson, Moo, dennes hustrus arv för 6 Dr. Silvermynt."Här få vi dessutom ett bevis för ett släktskap och som jag pekat på i min utredning om Eliasson-Myrholmssläkterna i Mo och senare Wallen, har Grels- och Eliasfamiljerna redan i tidigt 15-1600 tal etablerat ingifte, vapenbrödraskap och ett gott och nära grannskap, som skulle fortsätta och utvecklas under ännu flera släktled. Likt de flesta andra Junselefamiljer är detta ett typexempel på hur de olika släkterna inom en begränsad yta och liten kontakt med omvärlden flätas samman kors och tvärs och där varje individ hade släktingar i socknens alla hörn. Junsele låg som en ö i "storskogen" ända fram till slutet av 1800-talet långt från banade vägar, centralorter och kontakterna med omvärlden voro nästan obefintliga för de flesta.
Drottning Kristina avgår som regent 1654 och Karl den 10:e Gustaf tar vid med ännu fler krig i Polen och Danmark, som resulterar i freden i Roskilde 1658, som ger Sverige tillbaka Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, Trondheims län med Jämtland och Härjedalen, en storvinst!
Åren 1651-52 kommer en dramatisk notis, som säger att de båda knektarna rapporteras som "saknade och försvunna" men året därpå äro Elias och Joseph tillbaka, Elias i Mo nr.3 och Joseph i Mo nr.5, därhan antecknas i längderna t.o.m. 1670 och han och hustrun får sönerna Abraham, som bosätter sig i Krånge, och Grels, som tar över gården i Mo och fortsätter vår släktföljd. . . . .
Också bröderna Bengt och Hans Josephson noteras under kortare tid i Mo och fadern Joseph Grelson sitter som nämndeman i Sollefteå tinget under den stora häxprocessen mot Sahra Pedhersdotter från Eden, Junsele år 1664, anklagad för Blåkulllafärder och trolldom tillsammans med barnarov. Till Josephs heder skall sägas, att rätten friade henne och ställde henne endast under Guds dom.

Josef + Persdotter. (dotter till Per Israelsson) föddes cirka 1620 i Bölen, Junsele; dog i Mo, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Bonde, nämndeman i Krånge, Junsele

Noteringar:

Död:
nämnd 1631-1673

Kristoffer + Ingeborg. Ingeborg föddes 1612 i Krånge, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Grels Josephson (av Rune Blomström)
(Förekommer i längderna 1624-1641) Grels Josephson nr. 1 - får också han flera efterföljare med samma namn. Han omnämns från omkring 1624 och gifter sig år 1629 med hustrun Merit. Men redan året 1631 står Merit som knektänka och hemmansägare i Mo under åren 1635-41 då sonen Joseph Grelson tar över gården. Fadern Grels stupade med all säkerhet i "Trettioåriga kriget". Under sin korta tid som bonde i Mö ägde han:
1 sto - 5 kor - 1 kviga - 2 risbijter -3 killingar - 2 får - 4 lamm samt sår sin åker med 3 spannar utsäde.
Knekttjänsten - liksom senare "båtsmanstjänsten" gingo ofta i arv från fadern till sonen och speciellt märker man detta förfarande i Grels-släkten på Mo, där man under ca 100 år innehar inte mindre än 5 efter varandra följande knekttjänster under 7 konungars krig - och däribland bevisligen ett par av våra släktingar stupade.
Då Grels gifte sig 1629 och alltså bevisligen var hemma i Mo, måste han ha stupat 1630 eller början av 1631 och detta kan ha skett i det allra första skedet av Gustav den 2:a Adolfs landstigning och anfall mot Tyskland eller i slaget mot Tillys trupper vid Breitenfeld 1631 - där svenskarna visserligen vunno men lämnade många stupade efter sig. Ett år innan konungen själv stupade i Lützen.
Soldatens liv var riskfyllt och de flesta blevo inte gamla. Mönstret upprepar sig ideligen och vi får följa ännu ett krigareöde, då sonen Joseph Grelson följer traditionen..........

Död:
Troligen död som knekt under trettioåriga kriget

Grels gift Merit 1629. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: bonde i Bölen, Junsele

Noteringar:

nämnd 1644-1653

Noteringar:

Död:
nämnd 1604-1632