Erika Magdalena* Sjöberg

Erika gift Anders Andersson den 29 Jul 1916 i Ström, Jämtland. Anders (son till Anders Andersson och Lisbet Andersdotter) föddes den 23 Nov 1884 i Gärde, Ström; dog den 23 Feb 1919 i Gärde, Ström. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Per Bertil Andersson föddes den 29 Dec 1916 i Gärde, Ström; dog den 17 Sep 1919 i Gärde, Ström.
2. Anders Sigurd Bernerskog föddes den 13 Apr 1918 i Gärde, Ström; dog den 12 Dec 1989 i Ekshärad, Värmland.
3. Erik Birger Bernerskog föddes den 20 Okt 1919 i Gärde, Ström; dog den 30 Mar 1983 i Bromma, Stockholm, Uppland.

Erika gift Jonas Albin* Sjödin den 28 Jul 1944. Jonas (son till Nils Daniel Sjödin och Ingrid Greta Svensdotter) föddes den 8 Jun 1882 i Silsjönäs, Fjällsjö; dog den 24 Dec 1971 i Backe, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Petrus gift Anna* Kristina Eriksdotter den 27 Dec 1885 i Ramsele, Ångermanland. Anna* (dotter till Erik Eriksson och Magdalena Svensdotter) föddes den 19 Okt 1869 i Ramsele, Ångermanland; dog den 17 Mar 1958 i Backe, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Elias gift Brita Erika Johansdotter den 12 Apr 1852 i Fjällsjö, Ångermanland. Brita (dotter till Johan Karlsson och Sara Eriksdotter) föddes den 4 Feb 1830 i Krånge, Ramsele; dog den 16 Dec 1893 i Lillterrsjö, Ramsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
Döpt i Tåsjö.

Erik gift Magdalena Svensdotter den 23 Nov 1867 i Ramsele, Ångermanland. Magdalena (dotter till Sven Persson och Ingeborg Israelsdotter) föddes den 26 Feb 1836 i Sunnansjö, Fjällsjö; dog den 4 Okt 1915 i Stenviksstrand, Ramsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

SVAR i Ramsele har tagit fram ett häfte kallat "Handledning för forskning i domstolsarkiv". I denna finns ett antal verkliga exempel på vad som man kan finna.Den 4 oktober 1915 avled i byn Stenvikstrand i Ramsele socken i Ångermanland änkan Magdalena Svensdotter i en ålder av 79 år. I dödboken står att hon hade varit fullt frisk till kl 11 på förmiddagen då hon plötsligt blev häftigt sjuk och dog kl 3 samma eftermiddag av hjärtfel.
Magdalena hade i sitt liv hunnit med två äktenskap men hade endast fött ett överlevande barn i det första giftet, dotter Anna Kristina förr 1869. Noteringarna i husförhörslängderna visar att Magdalena levt kristligt och skött sig väl, utom vid ett tillfälle i sin ungdom, och skulle vi inte ha uppmärksammat denna notering i husförhörslängden skulle hon säkert inte fångat vårt intresse. Hon var nämligen dömd för barnamord.
Magdalena Svensdotter föddes den 26 fenruari 1836 i byn Sunnansjö i Fjällsjö socken som oäkta dotter till pigan Ingrid Israelsdotter. I november samma år gifte sig modern med en Sven Persson i samma by, och förmodligen var denne Magdalenas far.
Året därefter blev familjen torpare i byn Sil i samma församling, och där fick Magdalena en syster vid namn Märta Greta år 1838. Modern dog genom drunkning 1839 och fadern gifte om sig efter tre år med en kvinna vid namn Märta Stina Matsdotter. Efter ytterligare två år flyttade familjen som nybyggare till byn Edsta och med tiden fick Magdalena sju halvsyskon.Det är vid denna tidpunkt som vi i kyrkböckerna för Fjällsjö församling får veta att pigan Magdalena Svensdotter blivit dömd för barnamord. I husförhörslängderna står noterat "Straffad Arbetsfängelse å Norrmalm. Straffad för barnamord med 5 års tukthus, frigifven d. 27/8 63."
Genom den rika källa som domböcker, fångrullor och andra arkiv erbjuder kan man få fram rena deckarromaner eller thrillers, och så är även fallet med Magdalena Svensdotter. I förhörsprotokollen får vi reda på att Magdalena från 1856 tjänat piga hos en inspektor Gustaf Hamnquist i byn Backe, där hon natten mot den 13 december 1857 framfött ett flickebarn som hon sedan lagt i "lönn". I förhöret uppges att barnets far skulle ha varit en arbetskarl vid namn Tunell, vilken vid barnets födelse lämnat orten. Skammen att framföda ett s.k. oäkta barn efter en så "dålig" person som Tunell och de problem som det innebar att ensam uppfostra ett barn gjorde att Magdalena hade försökt fördriva fostret men misslyckats.
På kvällen den 12 december kände hon att förlossningen skulle ske och gick då ut till ladugården där hon lade sig på golvet för att föda. I rädsla för att bli upptäckt fattade hon tag om barnets hals, runt vilken hon även virade navelsträngen, och ströp barnet under det att hon gick omkring 200 alnar bort och lade fostret i en rishög. Hennes tanke var att senare bättre gömma fostret, men därefter gick hon in i mansgårdsbyggnaden.
Tidigt på morgonen steg hon upp och bytte kläder för att åter somna, men låg vaken tills det var dags att gå till ladugården för att sköta om djuren. Där passade hon på att torka upp en del blod efter förlossningen, men när hon kom tillbaka in i mansgårdsbyggnaden blev hon tillfrågad om hon visste varför det fanns blod på golvet i salen. Hon förnekade att hon kände till orsaken, men då tillkallades en barnmorska för vilken Magdalena till slut berättade om det som hänt, och hon blev "tagen i förvar". Gårdsfolket med dräng och arbetskarl förhördes, och alla hade märkt att Magdalena varit havande. Barnmorskan Östberg berättade att hon efter en stunds sökande funnit fostret på rishögen med navelsträngen virad två varv runt halsen. Efterbörden hade hängt fast vid navelsträngen. I förhören framkom också att man försökt övertala Magdalena att gifta sig med Tunell, men detta ville hon inte höra på och hade då sagt "vad har jag att göra med honom", kanske för att förneka att hon var havande.
Förhören är långa och omfattande, och här ges inte plats att relatera allt som framkommer, men det kan tilläggas att provinsläkare påpekade att barnet varit fött till livet och hade goda utsikter att ha kunnat leva vidare. Genom detta blev Magdalena den 20 januari 1858 av Ramsele Tingsrätt dömd till döden för barnamord och blev förpassad till länsfängelset i Härnösand i väntan på att domen skulle fastställas av Svea Hovrätt. Även där ansåg man att Magdalena skulla dömas till döden och halshuggas. Hon vände sig då till Kungl. Majt. och bad om nåd, vilket slutligen blev beviljat, och hon blev den 17 juli dömd att avtjäna 28 dagars fängelse med vatten och bröd samt 5 års straffarbete på tukthus i Stockholm.Genom att studera rullor för Centralarkivet å Norrmalm får vi även veta lite om Magdalena som person, och i en beskrivning över hennes signalamente kan vi se att hon var 5 fot och 4 tum lång med medelmåttig kroppsbyggnad, brunt hår, blå ögon och ovalt ansikte. Magdalena frigavs den 27 augusti 1863

Per gift Sara Märta Johansdotter den 24 Jun 1828 i Fjällsjö, Ångermanland. Sara (dotter till Johan Mårtensson och Gölin Pålsdotter) föddes den 1 Maj 1809 i Sil, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Johan gift Sara Eriksdotter den 25 Nov 1826 i Ramsele, Ångermanland. Sara (dotter till Erik Arnqvist och Sara Persdotter) föddes den 25 Mar 1803 i Junsele, Ångermanland; dog den 4 Dec 1901 i Bodum, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
blir 2/3 senare i böckerna

Erik gift Anna Brita Eriksdotter den 6 Nov 1836. Anna (dotter till Erik Eliasson och Anna Jönsdotter) föddes den 4 Sep 1808 i Västvattnet, Ramsele; dog den 5 Okt 1890 i Stenviksstrand, Ramsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Avskrivet ur "Fjällsjö krönika" 1949. Av E.J. Strömkvist i Vängel.
Strömqvist var född 1848 13/2 och död 1935.
=======================================
De gamla åborna i de äldsta byarna ansåg sig nog som rättmätiga brukareoch innehavare av jämväl därintilliggandes kronoallmänningar. Där bärgade de slåttermyrar, nyttjade betesland, fiske, löv-,näver- och barktäkt. Så nedsatte sig mången här och där, och sökte och fick rätt att upptaga nybyggen. Var det någon av de gamla byarnas egna kunde det gå lindrogt, men stundom, när det varfrämlingar, blev det strid på liv och död. Så utbredde och behärskade gamle Nordantjäls byamän fleraallmänningstrakter, såsom Stensvikstrand, Sörvikstrand, Forsås, Norrånäs, Lillterrsjö m.fl. Sils gamla by hade ock sina kronoallmänningar,såsom Norredsta, det var oomtvistat, men Söredsta, mellan Norredsta och Norrånäs, ville både Sils och Nordantjäls byamän vara herrar över. Det berätta, att dess första åbo skulle vara från Sil, men hans namn harjag glömt. Efter denne blev byn öde, men så kom dit dalfolk, som satte sig ned, byggde, odlade och sådde. Vid vilken tid dettavar, vet jag inte, det var nog i början av 1800-talet, att döma av att en viss Stenklyft i Nordantjäl var med i striden. Det berättas att dalfolket hade sått korn, men när det var moget kommonordantjälsbönderna, skuro kornet, lastade i båtar, och förde det till Nordantjäl. Nybyggarkvinnorna gräto och jämrade sig, därav fick byn namnet Gråtsvedja. I min ungdom var det sällsynt höra någonsäga Söredsta, som byn egentligen hette, utan Gråtsvedja. Om byn efter denna kalabalik någon tid blev öde vet jag nu inte, men i min barndom, omkring 1860, fanns där två åbor, Nils Jonsson, sonsontill en dalmas, hans fader Jon Nilsson var då förmånstagare (fällmakare), samt Sven Persson från Nagasjön, av rudsjöfinnarnas släkt, en stor och stark man. Det berättas, att då han kom till Söredstaoch började där, så hade han sått korn. Då det skulle skäras kommo Nordantjäls bönder sin vana trogen med Stenklyft i spetsen, och beredde sig att skära. Då blev det en annan dans. Sven Persson komsom ett rytande lejon, fick tag på en och kastade honom så att han rullade uför åbanken, fick så tag på en annan i hans långa hår och slängde honom runt i en dans, så kastade han honom så att hanrullade ner i älven. De övriga sprungo för livet, dels ner till båtarna, dels landsvägen hem till Nordantjäl, och sägnen om söredststriden slutade med att "dä va sista ganga nolatjala försökte färatell Gråtsvedja å skära", de vågade sig ej mer dit. Sven Persson hade ytterligare en dust med Stenklyft. Det var på sammasätt med Nordantjäl och Norrånäs som med Söredsta. Norrånäsborna hade inget kvarnläge, således ingen kvarn. Nordantjälsborna hadekvarn i ån Ottran, men lånade icke ut den till "Nörånäsa". Olaus i Norrånäs visste sig ingen råd än att fara dit ensam, utan anmodade Sven Persson att följa sig. Ottran faller ut i Fjällsjöälvenstrax öster om Stenvikstrand, från älven kan man ro ganska nära kvarnarna. De rodde dit och tog så var sin säck korn på ryggen och gick upp till en kvarn. Medan Olaus slog korn i kvarnstuten ochskulle få kvarnen igång, gick Sven Persson efter ännu en säck korn. Då han kom igen fann han Olaus och Stenklyft i full brottning på kvarnbron. Sven Persson satte icke ner kornsäcken, utan fattade iStenklyft med höger hand och slängde honom så han rullade ner i kvarnbäcken och blev våt hel och hållen, så han var belåten att knalla sig hem. Den gången hade väl Stenklyft orsak att vara rasande,men efter den dagen hade han respekt för Sven Persson och Olaus fick också gå ifred. Så var förhållandet mellan gamla åbor och nybyggare, men icke alla gamlabyars åbor, icke heller alla Nordantjäls bönder, voro som Stenklyft m.fl. där. Å andra sidan voro icke heller alla nybyggarenågra änglar, såsom t.ex. Sven Nyström i Sikselet, men det är en annan historia. Sven Persson och Jon Nilssons avkomlingar finns ännu kvar i Söredsta,både som jordbrukare och med andra yrken.
================================Några rättelser och tillägg (av Bertil Krånglin):
=======================================
Sven Persson var född i Nagasjön 1804 1/8. Föräldrarna hette Pehr
Eliesson och Malin Svensdotter, födda 1769 19/5 Rudsjö, resp 1771 12/11 i
Jansjö.
Detta torde betyda att Sven hade få droppar finnblod i ådrorna eftersom
Pehr Eliesson var av Gälve släkten och Malin av Eric Ericsson-släkten i
Jansjö, som kom från Imnäs resp. Holme i Ramsele.Sven Persson var först gift 1836 6/11 med Ingeborg Israelsdotter f 1804
Sunnansjö, död genom drunkning 1839 29/11 i Edsta. Omgift 1842 5/9 i Sil,
med Märta Stina Mattsdotter född 1823 24/4 i Stenvikstrand, dotter till
Matts Dahlgren.Beträffande "Gråtsvedja" Agaton Sjödin (Prästen) från Silsjönäs, hade en
annan version varför man sa gråtsvedja. Mellan Söredsta och Norrånäs,
nästan på gränsen mellan Fjällsjö och Ramsele fanns en avrättningsplats,
där säkert många tårar fälldes, därför namnet.==================Pehr Eliesson 1/8-1769 Malin Svensdotter 12/11-1771 Gifta
(17/2)-1793Barn:Gertrud 10/6-1793
Caisa Mona 7/2-1795
Magdalena 29/1-1791
Anna Greta 1799
Sven Persson 1/8-1804 ******
==================Sven Persson 1/8-1804 Ingeborg Israelsdotter 1804
Från Sunnansjö Gifta 6/11-1836
död 29/11-1839 (drunkning)Märta Stina Mattsson 24/4(3?)-1823 gifta 25/9-184
Från Stenvikstrand (Ramsele)
Dotter till Matts DahlgrenBarn:Stina Cajsa 23/7-1844 *******
Brita Matilda 4/9-1851
Petrus 1/6-1855
Jacob Mattias 18/3-1859
Sven Anton 14/11-1862
Johan Emanuel 7/11-1865

Sven gift Ingeborg Israelsdotter den 6 Nov 1836 i Fjällsjö, Ångermanland. Ingeborg föddes den 4 Jul 1804 i Borgvattnet, Jämtland; dog den 29 Nov 1839 i Sil, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Död:
drunkning