JannesSläktSidor
En sammanställning av min släkt som omfattar nästan alla i Tåsjö
och med grenar över hela Sverige men naturligtvis framförallt
i angränsande socknar.
Förnamn:  Efternamn: 
[Avancerad sökning]  [Efternamn]

Jon Nilsson Tåman

Man ca 1655 - 1689  (34 år)


Generationer:      Standard    |    Kompakt    |    Vertikal    |    Endast text    |    Registerformat    |    Tabeller    |    PDF

Generation: 1

  1. 1.  Jon Nilsson Tåman föddes cirka 1655 i Tåsjö östra by, Tåsjö; dog 1689.

    Andra Händelser och Attribut:

    • Yrke: bonde, båtsman

    Familj/Make/Maka: Margareta Larsdotter. Margareta föddes cirka 1660 i Rudsjö, Fjällsjö; dog 1736 i Rörström (Röström), Tåsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

    Barn:
    1. 2. Anna Jonsdotter  Grafiskt ättlingaverk till denna punkt föddes den 22 Feb 1685 i Tåsjö, Ångermanland.
    2. 3. Lars Jonsson  Grafiskt ättlingaverk till denna punkt föddes cirka 1686 i Tåsjö, Ångermanland; dog 1696.


Generation: 2

  1. 2.  Anna Jonsdotter Grafiskt ättlingaverk till denna punkt (1.Jon1) föddes den 22 Feb 1685 i Tåsjö, Ångermanland.

  2. 3.  Lars Jonsson Grafiskt ättlingaverk till denna punkt (1.Jon1) föddes cirka 1686 i Tåsjö, Ångermanland; dog 1696.

    Noteringar:

    Lars Jonsson var anställd som vallpojke hos Mats Pålsson i Rudsjö. En dag under vallgången sommaren 1696 försvann pojken. Mats Pålsson skickade bud till kyrkoherde Boderus, som lät efterlysa vallgossen från Ramsele kyrkas predikstol, men Lars förblev borta.

    Mer än tre år efter denna händelse kom en ny piga i Mats Pålssons tjänst, Karin Samuelsdotter. En dag på våren år 1700, när hon förde boskapen i bet, hittade hon i ett litet myrdrag, två bösskott från gården, “en huvudskalle och käften” men inga andra ben. “Under en liten gran syntes som en liten klädslarva, alldeles uppmurknader.” Olof Helgesson i Backe, som befann sig i Rudsjö några veckor det året, blev av Mats Pålsson ombedd att ta huvudskallen till Fjällsjö kyrka, vilket han också gjorde.

    En Per Jonsson i Flåsjön, Ström, möjligen bror till den omkomne, stämde Mats Pålsson till tinget. Rätten avgav dom i målet år 1702. Enligt dess yttrande ansåg man gossen “vara förkommen på det sättet, att när han tappat bort boskapen, tordes han intet till bys, utan satt sig under den lilla granen, där han i det elaka vädret blev död och sedan av vargdjur uppäten”. Mats Pålsson dömdes att plikta 5 riksdaler silvermynt för försummelse” att mer energiskt efterforska vad som hänt hans vallqosse.

    (Ur Ramsele tings dombok)