Manfred Björkquist

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Biskop

Noteringar:

Manfred Björkquist var son till kontraktsprosten Jonas Erik Björkquist och Clementine Aurén. Björkquist studerade semitiska språk, filosofi och pedagogik vid Uppsala universitet, och tog fil.lic. 1909. 1908 blev han ordförande i Uppsala Kristliga Studentförbund och hade, tillsammans med ärkebiskop Nathan Söderblom, biskop Einar Billing och biskop J.A. Eklund, ett starkt inflytande på förbundet - en inriktning som kallats den nya Uppsalateologin. Ur denna formas tidigt Ungkyrkorörelsen som bland annat genomförde "studentkorståg" 1909-1911 där Björkquist deltog aktivt, och utformade dess nationalistiska program med slagordet: "Sveriges folk - ett Guds folk". Hans namn är därmed förknippat med folkkyrkotanken. Trots dessa uppenbara nationalistiska drag, var Björkquist ledamot av kristliga studenters världsförbunds styrelse 1924-26 och medlem av dess verkställande råd.[1] Senare blev han medlem av den ekumeniska rörelsens allmänna råd och i den svenska ekumeniska nämnden.[2] Han grundade till sammans med riksdagsmannen Carl-Jonas Öberg Hampnäs folkhögskola, Norra Ångermanlands folkhögskola och var dess första rektor 1910-13.Björkquist gjorde sig bemärkt i vida kretsar genom att (tillsammans med P. Stolpe) i januari 1912 ta initiativet till en nationalinsamling till förmån för sjöförsvaret, vilket skedde i anslutning till att den nytillträdda liberala regeringen Staaff gick emot riksdagens beslut och vägrade låta bygga en F-båt. Några dagar senare bildades försvarsvänliga Svenska pansarbåtsföreningen i syfte att samla ihop pengar till en F-båt, och denna förening fick efter några månader ihop 17 miljoner kronor. Björkquists insamling, som resulterade i 363.000 kronor,[3] hade det uttalade syftet att samla pengar till sjöförsvaret, och fick med tiden regeringens gillande, till skillnad från Svenska pansarbåtsföreningen som motarbetades öppet av statsminister Karl Staaff.[4] Eftersom Björkquist insamling kommit så långt efter nationalinsamlingen, beslutade man sig för att lägga ned insamlingen och istället skänka summan som grundplåt till ett svenskt flygvapen[5].1917 var Björkquist ledande i bildandet av Sigtunastiftelsen med dess folkhögskola, läroverk (Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk) och många andra religiösa organisationer som utgått därifrån. Han var rektor där 1917-42. 1919 var han en av initiativtagarna till bildandet av Kyrkobröderna, och 1937 till Förbundet för Kristen humanism. 1939 tog han initiativet till bildandet av Det nordiska ekumeniska institutionen i Sigtuna.1909-1926 var Björkquist redaktör för Ungkyrkorörelsens tidskrift Vår lösen. 1936 blev han ledamot av Radionämnden. Under 1950-talet hade han ofta morgonandakterna i Sveriges Radio.Den 29 november 1942 vigdes Björkquist som den förste biskopen i Stockholms stift. Stiftet hade bildats den 1 juli 1942 och följande dag samlades prästkollegiet och omröstning visade att de tre främsta kandidaterna till biskopsämbetet var biskoparna Ysander, Andræ och Aulén. När till detta lades domkapitlets röster visade det sig att Björkquist hade samma röstetal som Aulén. Då användes lottdragning som utföll till Björkquists fördel. Den 6 augusti blev också Björkquist utnämnd till biskop av regeringen, trots att han saknade teologisk examen och aldrig verkat som präst. Den 6 oktober vigdes han till präst i Sankta Maria kyrka, Sigtuna.Biskopsämbetet innehade han till 1954. Han blev teologie hedersdoktor vid Lunds universitet 1923 och i Berlin 1932.källa: Wikipedia