Nils Helge* Forsén

Noteringar:

Källa: Fjällsjökrönikan 1992Helge Forssén började med affärer i liten skala redan som 8-9 åring. Då blev han ombud för såningsmannen, J.L Saxons välkända veckotidning, som på den tiden kostade 12 öre exemplaret. Sortimentet avveckotidningar utökades med Smålänningen och Hemmets Journal. Förtjänsten var blygsam på att sälja tidningar i en liten by, men det blev dessutom någon liten bonus i form av bokgåva till jul... Senblev Helge också agent för trädgårdsfröer. Han tog hem provpåsar, gick runt i gårdarna och tog upp order, och levererade fröerna så småningom, till glädje för grönsaksodling och blomsterprakt i Silmed omnejd.Annars föddes Helge i Rudsjö. Pappan, Albin Forssén från Sil, var skräddare. Mamman Frida var en dotter till Ola Petter Nordqvist i Rudsjö. Albin kom till byn och skräddade, och det hela ändade medatt han bildade familj. När Helge var i ett-årsåldern flyttade man från Rudsjö, som ju på den tiden saknade riktig väg. Helge bars i en kont på ryggen. Han växte upp i Sil där fadern drev sittskrädderi."När jag var fjorton år, och skulle ut för att få ett jobb, blev det som hjälpreda i affären hos Karl Lundgren i Imforsmo", säger Helge. 15 kr i månaden, och maten, hade jag i lön. Karl Lundgren hadetidigare varit handlare i Sil. Efter ett par år i Imforsmo kom Helge till Karls broder Petrus Lundgren i Ramsele. I dennes affär arbetade han under fem års tid. Helge var också något halvår hosKarlströms i Ramsele för att lära sig kötthantering. Ganska plötsligt etablerade sig så Helge som egen affärsidkare hemma i Sil. Där hade köpman Gottfrid Johansson från Backe en filial. Helge fickveta att affären var till salu, och blev ägare till affär med varulager och inventarier för 1 089 kronor. Men år 1937 var det inte frågan om att lägga upp den summan i en handvändning på bordet. "Detlåter ju inte mycket pengar nu, men då var det jävulusiskt svårt att få fram pengar". När kriget kom, och därmed inkallelserna, fick även Helge Forssén ge sig iväg ut i beredskapen. Första inkallelsen kom 1940 och han gjorde då tio månader i ett svep. Sen blev det ytterligare 4-5gånger under krigsåren som han låg inkallad. Det blev hustrun som fick ta ansvaret för affären, och för barnen. 1947 kunde Helge Forssén flytta affärsrörelsen till nybyggda lokaler, och lämna den gamla butiken som ursprungligen hade använts som bagarstuga på Lars Petter Erikssons gård. Den nya byggnaden hade ibörjan endbart utrymme för affären, men 1957 fullbordades fastigheten med tillhörande bostad. När Helge Forssén började som handlare i Sil fanns skola och post i byn. Konsum hade affär. Pappa Albinhade för övrigt varit med om att starta konsumaffären. På 40-50 talet var det folkrikt, ca 200 personer i Sil och angränsandebyar. Bara i Valåbränna hade man ett tag bortåt 30 invånare. Men när den stora utflyttningen satte in, så märktes detnaturligtvisäven på affärsomsättningen. Helge och nuvarande makan Margit, som kom med i affärsföretaget för 30-talet år sedan, höll ut i det längsta i Sil. Man hade ett brett varusortiment, allt frånlivsmedel till byggmaterial, hönsfoder, porslin och gardiner. 1977 var det dock dags att satsa på något nytt. Från den 2 maj det året tog man över Kontantaffären i Backe, som då hade drivits av Gunnar och Ingrid Ångström sen 60-talet. "Kontanten" var byggd1934, och nu frampå 1970-talet var lokalerna hopplöst föråldrade, trånga och omöjliga att göra om till modern standard för en livsmedelsbutik. Backe måste ha en ny ICA-affär. det blev alltså makarnaForssén som beslöt att göra investeringen, med borgen från ICA-Hakon. Först siktade man på en 5-årsperiod att börja med, men det har fortsattatt rulla på, och Helge Forssén är dagligen i full fartmed arbetet. När ICA-hallen startade hade också Helges son Sven Eric beslutat att komma hem till Backe från Iggesund, där han då var ombudsman i Pappers, och Helges ICA är i hög grad ett familje-företag. Redan under tiden i Sil hade Helge många kunder i Backe, liksom i andra byar. Ett 40-tal hushåll körde man ut varor till. Den här servicen med utkörning av varor har fortsatt. Helge har upplevt denenorma utvecklingen i varudistributionen. Från början kom resande från olika små grossistfirmor.Numera är ICA-handeln hårt centraliserad. Helge minns när "Nordsvenska"startade i Östersund och växte, för att sedermera gå upp i Hakon-bolaget. Lite grann tar man dock fortfarande varor från en dellokalaleverantörer. Helge kan sälja tunnbröd från Rossön och Silsjönäs, ost och mese från Högland i Dorotea och chark-varor från Ramsele. På 40-talet, minns Helge, tog han cykeln och åkte tll Backeför att hämtakorv och andra varor från Gunneriussons. Ibland hände det att Gunneriussons flickor cyklade iväg med varorna, så att man kunde överlämna leveransen bortpå moarna söder om Backe, ochdärmed snabba upp transporten... Från Ramsele kom varorna per buss. I början av 50-taler skaffade Helge motorcykel, och sen blev det bil, för att i konkurrensen med Konsum kunna köra ut varor tillSilsjönäs.

Nils gift Margit Vedin den 14 Jul 1940. Margit (dotter till Jakob* Emanuel Gjersvold och Frida Kristina Vedin) föddes den 18 Maj 1922 i Kyrkobordet, Fjällsjö; dog den 3 Sep 1948 i Sil, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Levande
2. Levande
3. Levande

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: skräddare

Noteringar:

Albin växte upp i Söredsta som yngsta barnet i en kull av åtta barn. Äldste brodern (Johan Wilhelm) var redan 22 år när Albin föddes.Så småningom började Albin jobba som skräddare och träffade på så vis Frida Nordqvist i Rudsjö. De bildade familj och bodde de första åren i Rudsjö.1916 flyttade men dock till Sil (30 år gammal) med sonen (Helge) som då var 1 år och bars i kolt hela vägen medan man gick sträckan Rudsjö - Sil till fots.I Sil fortsatte Albin verka som skräddare, men han deltog också aktivt i uppstartandet av en Konsum-butik i byn.Paret byggde ett hus (se bilden) där hela familjen växte upp. Mitt emot byggde sedan sonen Helge sitt hus (med affär på nedervåningen).

Erik gift Frida* Maria Nordqvist den 21 Sep 1915. Frida* (dotter till Olof Petter Nordqvist och Sara Kristina Nolén) föddes den 1 Jun 1898 i Rudsjö, Fjällsjö; dog den 4 Sep 1986 i Backe, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Frida växte upp i Rudsjö som yngsta barnet i en kull av åtta barn. Äldste systern (Ida Kristina) var redan 19 år när Frida föddes.Föräldrarna var Olof Petter Nordqvist (f. 1847) och Sara Kristina Nolén (f. 1856) från Rudsjö. Frida växte upp på den gård som än i dag kallas Nordqvist-gården (se bild från 1910).Frida var endast 17 år när hon gifte sig med den 13 år äldre Albin Forssén 1915. Samma år föddes också Helge Forssén.Familjen bodde i början i Rudsjö där Albin jobbade som skräddare.1916 flyttade man dock till Sil (18 år gammal). Sonen (Helge) var då 1 år och bars i kolt hela vägen medan man gick sträckan Rudsjö - Sil till fots.Redan året efter skulle andra barnet, dottern Sylvia, födas. Barnmorska vid båda tillfällena var fridas mor, Sara kristina. 1918 fick Frida uppleva en stor sorg i och med att modern valde att ta sittliv.I Sil fortsatte Albin verka som skräddare, men han deltog också aktivt i uppstartandet av en Konsum-butik i byn.Paret bodde i början i "bönehuset" men köpte 1928 just det hus där Konsum legat innan (se bilden) där hela familjen växte upp.Mitt emot byggde sedan sonen Helge sitt hus (med affär på nedervåningen)Det gamla "bönehuset" skulle senare bli köpt av sonen Helge, som transporterade det till Silsjönäs, där det ännu står (om än i dåligt skick eftersom marken ej var tilläckligt stabil för att hålla upphuset).
/Roland Forssén

Jonas gift Stina Kajsa Svensdotter den 25 Okt 1865. Stina (dotter till Sven Persson och Märta Stina Matsdotter) föddes den 23 Jul 1844 i Edsta, Fjällsjö; dog den 1 Mar 1921 i Söredsta, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Anekdot från Olof Petter Nordqvists bröllop -Det hölls ett bröllop i nuvarande Holms gård i Backe någon gång på 1870-talet. Bonden Erik Elias Nolén gifte bort sin dotter med Nordkvist från Rudsjö.Fram på kvällningen på bröllopsdagen fingo bröllopsgästerna höra nödrop nerifrån sjön, och ett par av dem sprungo ner till stranden och satte ut en båt för att bistå de nödställda.Det visade sig vara socknens klockare, Per Erik Ågren, som på hemvägen från kalaset till sin bostad i Sunnansjö kapsejsat med sin maka. Det vill säga, klockaren var det inte någon större fara med,för han satt tvärs över den upp och nedvända båten, men gumman var värre ute. Hon försökte klara sig simmande, och när hon försökte få tag i båten slog hennes herre och man henne på fingrarna, ochdet var hon som upphävde nödropen.Bröllopsgästerna fingo det oeniga paret i land och hjälpte dem upp i bröllopsgården, där de finga byta kläder och torka sig. Senare på kvällen kunde man finna man och hustru på var sin sida av denstora spisen i bryggstugan, där de som lagade mat till kalaset höllo till, och de voro då inte mer avsvalkade av badet i Fjällsjön än att de kunde fortsätta den hetsiga diskussionen de påbörjat isjön. Klockaren var för övrigt så påverkad av välfägnaden vis kalaset, att han inte märkt att han tagit på sig de lånade byxorna bakfram.Elli Lenö/Roland Forssén

Olof gift Sara Kristina Nolén den 16 Okt 1878 i Fjällsjö, Ångermanland. Sara (dotter till Erik Elias Andersson Nolén och Erika Johanna Nyberg) föddes den 11 Mar 1856 i Backe, Fjällsjö; dog den 16 Mar 1918 i Rudsjö, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: bonde

Johan gift Emerentia Jonsdotter den 13 Jun 1830. Emerentia (dotter till Jonas Nilsson och Karin Klementsdotter) föddes den 29 Jan 1798 i Hocksjön, Ramsele; dog den 5 Jun 1882 i Meåfors, Ramsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Avskrivet ur "Fjällsjö krönika" 1949. Av E.J. Strömkvist i Vängel.
Strömqvist var född 1848 13/2 och död 1935.
=======================================
De gamla åborna i de äldsta byarna ansåg sig nog som rättmätiga brukareoch innehavare av jämväl därintilliggandes kronoallmänningar. Där bärgade de slåttermyrar, nyttjade betesland, fiske, löv-,näver- och barktäkt. Så nedsatte sig mången här och där, och sökte och fick rätt att upptaga nybyggen. Var det någon av de gamla byarnas egna kunde det gå lindrogt, men stundom, när det varfrämlingar, blev det strid på liv och död. Så utbredde och behärskade gamle Nordantjäls byamän fleraallmänningstrakter, såsom Stensvikstrand, Sörvikstrand, Forsås, Norrånäs, Lillterrsjö m.fl. Sils gamla by hade ock sina kronoallmänningar,såsom Norredsta, det var oomtvistat, men Söredsta, mellan Norredsta och Norrånäs, ville både Sils och Nordantjäls byamän vara herrar över. Det berätta, att dess första åbo skulle vara från Sil, men hans namn harjag glömt. Efter denne blev byn öde, men så kom dit dalfolk, som satte sig ned, byggde, odlade och sådde. Vid vilken tid dettavar, vet jag inte, det var nog i början av 1800-talet, att döma av att en viss Stenklyft i Nordantjäl var med i striden. Det berättas att dalfolket hade sått korn, men när det var moget kommonordantjälsbönderna, skuro kornet, lastade i båtar, och förde det till Nordantjäl. Nybyggarkvinnorna gräto och jämrade sig, därav fick byn namnet Gråtsvedja. I min ungdom var det sällsynt höra någonsäga Söredsta, som byn egentligen hette, utan Gråtsvedja. Om byn efter denna kalabalik någon tid blev öde vet jag nu inte, men i min barndom, omkring 1860, fanns där två åbor, Nils Jonsson, sonsontill en dalmas, hans fader Jon Nilsson var då förmånstagare (fällmakare), samt Sven Persson från Nagasjön, av rudsjöfinnarnas släkt, en stor och stark man. Det berättas, att då han kom till Söredstaoch började där, så hade han sått korn. Då det skulle skäras kommo Nordantjäls bönder sin vana trogen med Stenklyft i spetsen, och beredde sig att skära. Då blev det en annan dans. Sven Persson komsom ett rytande lejon, fick tag på en och kastade honom så att han rullade uför åbanken, fick så tag på en annan i hans långa hår och slängde honom runt i en dans, så kastade han honom så att hanrullade ner i älven. De övriga sprungo för livet, dels ner till båtarna, dels landsvägen hem till Nordantjäl, och sägnen om söredststriden slutade med att "dä va sista ganga nolatjala försökte färatell Gråtsvedja å skära", de vågade sig ej mer dit. Sven Persson hade ytterligare en dust med Stenklyft. Det var på sammasätt med Nordantjäl och Norrånäs som med Söredsta. Norrånäsborna hade inget kvarnläge, således ingen kvarn. Nordantjälsborna hadekvarn i ån Ottran, men lånade icke ut den till "Nörånäsa". Olaus i Norrånäs visste sig ingen råd än att fara dit ensam, utan anmodade Sven Persson att följa sig. Ottran faller ut i Fjällsjöälvenstrax öster om Stenvikstrand, från älven kan man ro ganska nära kvarnarna. De rodde dit och tog så var sin säck korn på ryggen och gick upp till en kvarn. Medan Olaus slog korn i kvarnstuten ochskulle få kvarnen igång, gick Sven Persson efter ännu en säck korn. Då han kom igen fann han Olaus och Stenklyft i full brottning på kvarnbron. Sven Persson satte icke ner kornsäcken, utan fattade iStenklyft med höger hand och slängde honom så han rullade ner i kvarnbäcken och blev våt hel och hållen, så han var belåten att knalla sig hem. Den gången hade väl Stenklyft orsak att vara rasande,men efter den dagen hade han respekt för Sven Persson och Olaus fick också gå ifred. Så var förhållandet mellan gamla åbor och nybyggare, men icke alla gamlabyars åbor, icke heller alla Nordantjäls bönder, voro som Stenklyft m.fl. där. Å andra sidan voro icke heller alla nybyggarenågra änglar, såsom t.ex. Sven Nyström i Sikselet, men det är en annan historia. Sven Persson och Jon Nilssons avkomlingar finns ännu kvar i Söredsta,både som jordbrukare och med andra yrken.
================================Några rättelser och tillägg (av Bertil Krånglin):
=======================================
Sven Persson var född i Nagasjön 1804 1/8. Föräldrarna hette Pehr
Eliesson och Malin Svensdotter, födda 1769 19/5 Rudsjö, resp 1771 12/11 i
Jansjö.
Detta torde betyda att Sven hade få droppar finnblod i ådrorna eftersom
Pehr Eliesson var av Gälve släkten och Malin av Eric Ericsson-släkten i
Jansjö, som kom från Imnäs resp. Holme i Ramsele.Sven Persson var först gift 1836 6/11 med Ingeborg Israelsdotter f 1804
Sunnansjö, död genom drunkning 1839 29/11 i Edsta. Omgift 1842 5/9 i Sil,
med Märta Stina Mattsdotter född 1823 24/4 i Stenvikstrand, dotter till
Matts Dahlgren.Beträffande "Gråtsvedja" Agaton Sjödin (Prästen) från Silsjönäs, hade en
annan version varför man sa gråtsvedja. Mellan Söredsta och Norrånäs,
nästan på gränsen mellan Fjällsjö och Ramsele fanns en avrättningsplats,
där säkert många tårar fälldes, därför namnet.==================Pehr Eliesson 1/8-1769 Malin Svensdotter 12/11-1771 Gifta
(17/2)-1793Barn:Gertrud 10/6-1793
Caisa Mona 7/2-1795
Magdalena 29/1-1791
Anna Greta 1799
Sven Persson 1/8-1804 ******
==================Sven Persson 1/8-1804 Ingeborg Israelsdotter 1804
Från Sunnansjö Gifta 6/11-1836
död 29/11-1839 (drunkning)Märta Stina Mattsson 24/4(3?)-1823 gifta 25/9-184
Från Stenvikstrand (Ramsele)
Dotter till Matts DahlgrenBarn:Stina Cajsa 23/7-1844 *******
Brita Matilda 4/9-1851
Petrus 1/6-1855
Jacob Mattias 18/3-1859
Sven Anton 14/11-1862
Johan Emanuel 7/11-1865

Sven gift Märta Stina Matsdotter den 25 Sep 1842 i Sil, Fjällsjö. Märta (dotter till Mats Matsson Dahlgren och Kristina Jakobsdotter) föddes den 24 Apr 1823 i Stenviksstrand, Ramsele; dog den 16 Jan 1901 i Söredsta, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Myntförfalskaren från Rudsjö På Fjällsjömarknaden 1894 försökte den 76 år gamle Per Olofsson från Rudsjö prångla ut sina falska mynt på Handelsboden. Det hela slutade med att Per Olofsson fick ett års straffarbete. Artikelnskrevs av Gustav Hedberg, Fjällsjökrönikan 1970.
-------------------
Per Olofsson - eller för att använda bygdemål - Per Ors'n, var Rudsjöbo, född den 12 april 1818. Per var en driftig och företagsam person. Han spelade tandläkare och drog ut värkande tänder påpersoner som önskade det. Han satte ut andstutar som han vittjade på ägg och erhöll därigenom den viktiga ingrediensen till pannkakorna. Men försöket att prägla mynt och dryga ut sin kassa tog enända med förskräckelse.Den 12 december 1894 begav han sig till Fjällsjömarknaden i Backe för att prångla ut sina hemgjorda enkronor. I Hedvall o Höglunds handelsbod köpte han russin och betalade med en falsk krona.Bodbiträdet lade den i penninglådan utan att upptäcka förfalskningen. Därefter begärde Per Olofsson ett paket ljus och betalade på samma sätt. Biträdet tyckte myntet såg dåligt ut och frågade den eneaffärsägaren, Hedvall, om han skulle ta emot myntet. Hedvall fastslog att myntet var falskt. Bodbiträdet misstänkte att så kunde vara fallet även med föregående mynt, och tog upp det ur penninglådan.Det befanns att det var en falsk enkrona. När Per hörde detta blev han förskräckt och skyndade sig att byta ut kronorna mot äkta mynt.Länsman Dillner tillkallades. I väntan på länsmans ankomst satt Per på en bänk. Han tog upp de övriga mynten, som han lagt lösa i rockfickan, virade in dem i ett papper och stoppade dem i enalappskon. Vid kroppsvisiteringen skrek han förtvivlat när lappskorna drogs av, under förevändning att han hade värk i benen.Per Olofsson häktades. Vid husundersökning i bostaden av länsman Dillner och som vittne hemmansägare Zakris Ericsson, Backe, hittades i ett skåp, så kallad klaff, tenn och ett trattformigt rör medkvarsittande tenn. Där fanns också pappersbitar i likhet med det papper i vilket han virat in de falska mynten i lappskon. I en skrubb påträffades en bit sulläder, sammanvikt och hårt pressat med deglatta sidorna mot varandra, och märken av brända ytor som överrensstämde med enkronors storlek. Likaså fanns en trästöt av björk som använts vid inpressandet, med på ena sidan märken av myntetsytterkant, samt tydliga märken av hammarslag på andra sidan.Vid tinget i Ramsele de 17 januari 1895 erkände Per att han självtillverkat nio falska enkronor. Redan i höstas hade han kommit på tanken att eftergöra mynt, och sökt skaffa sig en form på så sättatt han vikit en bit tjockt, uppblött sulläder omkring en äkta krona, och hårt tillhamrat lädret mot myntet för att prägeln på myntet skulle tryckas in i lädret. Sedan lädret torkat och hårdnatstöpte han tenn i den form han erhöll. Detta försök utföll inte inte till belåtenhet, varför en ny form måste göras, på så sätt att han lagt en äkta enkrona mellan två blystycken och hårt hamrat demtillsammans. Sedan blystyckena tagits isär och enkronan borttagits, hade han erhållit en form där myntets prägel varit mycket tydligt avtryckt. Så hade han stöpt tenn och tillverkat nio stycken mynt,och därefter gömt formen i ett stenröse i skogen. Olofsson ansåg det ovist att söka rätt på formen, eftersom det tilldragit sig under "tö och bargöra" som han uttryckte det. Olofsson erkände ocksåatt det inte varit behov eller nöd som drivit honom att begå brottet, utan det hade, som han enligt rättegångsprotokollet uttryckte sig, varit "den onde som drivit honom därtill, och onda tankar ochbegärelser efter mer, som bragt gärningen till sin fullbordan".Domen mot Per Olofsson för de nio förfalskade enkronorna blev ett årsstraffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från det han efter utståndet strafffrigivits. Han skulle också gottgöra statsverket för ersättning till vittnena. Det berättas att då Per Olofsson kom hem från "häktet", föredrog han att gå utom hagen.

Per + Ingrid Magdalena Salomonsdotter. Ingrid (dotter till Salomon Svensson och Sara Persdotter) föddes den 1 Jan 1822 i Bölen, Bodum; dog den 30 Jul 1852. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Köpte sin morbrors (Sven Ericsson) hemman (Erik-Pers 2:23 på "knösen") i Jansjö.

Erik gift Erika Johanna Nyberg den 1 Jun 1854 i Fjällsjö, Ångermanland. Erika (dotter till Jonas Eriksson Nyberg och Kristina Magdalena Rickman) föddes den 17 Mar 1832 i Fjällsjö, Ångermanland; dog den 27 Apr 1909 i Backe, Fjällsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]