Hans Grelsson

Noteringar:

Bodde på Svanabyn Gård nr sub 4
Familjen bodde i några år i Svanabyn och Rörström, Tåsjö, men flyttade till Grundsjö 1826 och blev där första nybyggare, som fortfarande hörde till Lappland på denna tid. Länsgränsen ändrades senare och Grundsjö kom då att tillhöra Ångermanland.

GRUNDSJÖ (ur boken "Bodum vår socken" av hembygdsforskaren Sven Einar Hallström.
I Flyn bodde en tid på 1820-talet en man, Nils Persson-Thalin, på nuvarande Vestins gård, där "Nisch-Pers-gäla" ännu minner om honom. Denne man synes ha strövat omkring åtskilligt i trakterna här för att finna en lämplig plats för ett nybygge, men han var sent ute och det fanns icke så många områden disponibla längre, ty förutom att många nybyggen upptagits hade bönderna i flera byar av kronan arrenderat s.k. avradsland. Han fastnade slutligen för ett område öster om Flyn med gräns i norr mot Stavsjön och i söder mot Hocksjön samt ingav ansökan till K.B. (landshövdingen) om att där få grunda ett nybygge och erhålla frihetsår första tiden.Nils Persson hade emellertid ej tagit Svanabyns byamän med i räkningen och gjort upp med dem. De påstod nu, att de "av ålder" brukat huvudparten av de slogar Nils Persson ämnade få åtnjuta, och de vägrade absolut att avstå något till det planerade nybygget. Då svanabymännen ämnade uppträda som hans konkurrent, avstod han sin rätt till dem.Syn av området verkställdes i juli 1825. Vid den befanns detta "med mästadels Tall och gran samt något Björkskog bewäxta men för öfrigt af Berg, stenskrafwel, tjälar och mossor bestående område" innefattande 14 slåtteslägenheter, som beräknades giva 50 lass starr årligen. Tjänlig odlingsjord fanns också norr ut mot Tannsjöberget.Svanabyns byamän, som samma år erhöll inrymning i det nya kronohemmanet, måste för att behålla rättan till det förse det med åbo och verkställa föreskriven odling. Nybygget fick efter ett par sjöar på området namnet Grundsjö, och förste åbo där blev Hans Grelsson, född 1791 i Svanabyn, död 19/7/1880, hustru Brita Eriksdotter, född 1787 i Dorotea, död 27/6/1876.De hade gift sig 1820 och liksom månget annat ungt par var de ej rädda att draga ut i ödemarken, där de visste att hårt arbete väntade dem i förstone men kanske dräglig bärgning med tiden. På våren 1826 kom de dragande till den utsynta platsen och slog läger någonstans på backen, ovanför nuvarande hemmansgården. Den platsen hade Hans Grelsson själv utsett, fastän från början en annan odlingstrakt föreslagits. Det kändes kanske trevligare att slå sig ner litet närmare hembyn.Med sig hade paret en ko, en försvarlig matkont och råg i en skinnpåse. I en glänta byggde de en riskoja, avröjde litet omkring lägerplatsen och hängde upp det medförda matförrådet i en gran. Sedan gav de sig iväg med kon för att finna en lämplig betesplats åt henne, och samtidigt skulle de se sig om på området. Efter en dryg rundvandring nalkades de åter lägerplatsen i kvällningen. Då skulle det smaka gott med mat, tyckte de. Vid riskojan väntade dem emellertid en obehaglig överraskning. Medan de varit borta hade en bamse rivit ner konten ur granen, slitit sönder den och ätit upp eller förstört allt matnyttigt de hade med sig. Det var en dålig början på företaget, men varken Hans eller hans hustru tappade modet. Nytt matförråd hämtades i Svanabyn, och efter ett par veckor var en svedja fälld och avbränd och de första rågkornen sådda i Grundsjöhemmanets jord. När hösten kom fick de en bra skörd.Efter ett par år hade de både stuga och fähus på nybygget, och allt gick sin gilla gång. Så har Hans Grelssons sonson berättat.På äldre dagar blev Hans Grelsson något av en patriark, som styrde och beställde om allt i byn. På söndagarna samlade han de fåtaliga byborna och läste predikan för dem, och i arbetet var han en föregångsman.Grundsjö skattelades senare för 20 seland med 36 frihetsår från 1864. Frånsett ägostyckningen och småbruk äges byn numera av Kungsgården-Mariebergs AB. Byn som fick landsväg 1956 är en av socknens största utbyar och har utvecklats till ett slags centrum i Norrbygden. Ett modernt skolhus uppfördes 1936. Så långt Sven Einar Hellström.Också bott i Rörström, Tåsjö.

Hans gift Brita Eriksdotter den 20 Feb 1820 i Dorotea, Lappland. Brita (dotter till Erik Jönsson och Sigrid Adamsdotter) föddes 1787 i Lajksjö, Dorotea; dog den 27 Jun 1876 i Grundsjö, Bodum. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Erik Hansson föddes den 17 Apr 1820 i Rörström (Röström), Tåsjö; dog den 8 Okt 1894 i Grundsjö, Bodum.
2. Greta Kristina Hansdotter föddes den 30 Aug 1824 i Rörström (Röström), Tåsjö.
3. Sigrid Brita Hansdotter föddes den 20 Okt 1828 i Rörström (Röström), Tåsjö; dog den 20 Aug 1835 i Rörström (Röström), Tåsjö.

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: Bonde i Arksjö och Rörström

Noteringar:

Död:
lungsotdog hos sonen Johan

Grels gift Margareta Johansdotter Bybom den 6 Okt 1793. Margareta (dotter till Johan Bybom och Brita Andersdotter) föddes den 2 Nov 1765 i Orrnäs, Bodum; dog den 5 Sep 1839 i Rörström (Röström), Tåsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Död:
dog hos sonen Johan

Hans gift Dorotea (Dordi) Grelsdotter 1765. Dorotea (dotter till Grels Josefsson och Ella Eliasdotter) föddes 1738 i Mo, Junsele; dog den 29 Dec 1819 i Tåsjö, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Bosatt: 1782, Kroknäset, Tåsjö

Noteringar:

Se Kroknäset: Modin, Erik "Gamla Tåsjö, s. 166 f
men även nedanstående från
http://www.gstromberg.nu/GULDET.htmlJunsele-ättlingen - som gav Ådalen "guldfrossa!"
av Rune BlomströmDe var släkt på långt håll och även om de bodde på var sin sida om älven, så hade de mötts och träffats många gånger vid kyrkhelger och dopkalas, men på senare tid hade båten gått allt tätare tureröver ån och vänskapen hade förbytts till kärlek mellan andresonen Hans Nilsson i Lillegård och Dordi Grelsdotter från gästgivaregården i Mo, Junsele.En vacker dag år 1765 stundade så storbröllop i den nybyggda kyrkan för de unga och som seden var på den tiden, gjorde de sig redo att lämna föräldrahemmen. Det var ju brukligt, att äldsta sonenövertog hemmanet och övriga syskon fingo söka sig andra bostäder och marker. Hans och Dordi hade en annan släkting från Krånge, som skaffat sig mark och påbörjat bygge i Warpsjö, Åsele, samtidigt somhan skaffat sig ytterligare mark i Kroknäset, Tåsjö. Hans namn var Elias Josephsson och han överlät hemmanet i Warpsjö till Hans och Dordi, medan han själv byggde vidare i Tåsjö.Så Hans och Dordi packade sina ränslar och i sällskap med några husdjur från föräldrahemmen, drogo de norrut efter Storån. Först till Dordis morbror Abram Grelsson, Gafsele, som gift sig med HindrichNilssons dotter - förste nybyggaren därstädes och där Abram blev länsman för Åsele Lappmark. Därefter fortsatte de vidare till Warpsjö, där Hans genast påbörjade utvidgning av gården. Men, men - sägmig den lycka, som varar beständigt - redan två år senare insjuknade han i "bröstvärken" och dog 1772 med Dordi och tre småpojkar vid bädden i förtvivlan över ett oblitt öde.Men det här var en tid, då samhället inte grep in och höll sin skyddande hand över människorna, så Dordi Grelsdotter - denna urnorrländska kraftkvinna, som blivit en centralgestalt i min släkt och enprydnad för den Ångermanländska bondmoran - hon spottade i nävarna och fortsatte bruket av gården ytterligare två år till 1775, då Dordi gifte om sig med Warpsjöns förste ägare - den tidigare nämndeElias Josephsson - varpå de sålde Warpsjön för 2.450 Dahler Kmt, och flyttade med Hans och Dordis söner Nils, Grels och Hans till Elias nybygge i Tåsjö. Dessa tre söner fingo ju namnet Hansson eftersin far, men i sitt nya gifte födde Dordi ännu en son, som fick namnet Joseph Eliasson. De tre Hans-sönerna blevo bygden trogna och dugliga män - Hans Hansson t ex blev häradsdomare och ledde bl aden stora sänkningen av Tåsjön, en parallell till "Wild-Hussens" bravader.Men det här handlar om Josephs livsöde och han bröt upp i unga år och blev en av de första i våra trakter, som emigrerade till Amerika - det förlovade landet där man kunde plocka guld med barahänderna och bli stormrik på nolltid! Så Joseph greps också av lyckodrömmen, packade sin ränsel och hastade iväg mot äventyrens kontinent - in i kampen om den åtråvärda metallen i Californien - menockså in i den stora glömskans tystnad för att aldrig mer höras av och här börjar historien om"Den stora Tåsjö-ärvfen" - se vidare under Joseph Eliasson Hansson född 1776

Död:
vattusot

Noteringar:

Bybom flyttade till Orrnäs 1746 och bodde där till 1780 då han p.g.a. fattigdom var tvungen att sälja hemmanet. Köpare blev Per Olofsson från Bölen för 180 Riksdaler.Våren 1750 flottade han med sina drängar timmer från Bodum första gången. Hur det experimentet utföll vet vi intet om med säkerhet, men efter Byboms eget utlåtande gick all flottning mycket dåligt.Han överdrev knappast. De erfarenheter, han gjorde, var dock helt visst av värde för den nya näringsgren han representerade. Tron på möjligheten att flotta virke från de övre bygderna uppmuntrades ejgenom försöken, och för nära ett sekel framåt stannade avverkningen här vid obetydliga kvantiteter.1752 står han i mantalslängden som "Såg-interesse betienten wid Loo, Johan Bybom" och fanns uppförd som "particulares", dvs "finfolket".Samma år, 1752, ansökte Bybom också om att få uppta Bodums ödehemman efter att Länsman Rudin framfört åsikten att Bodum kunde föda en åbo (fram till dess tillhörde Bodum Bölen).Bölebönderna tyckte dock att det hade större rätt till hemmanet och ville tillsätta åbon till Bodum.Bybom gav dock inte upp och formligen bombarderade landskontoret med påminnelser om ärendet, påpekandes hur Böle-bönderna i generationer låtit Bodum förfalla.I januari 1758 togs beslut i ärendet, och Bybom fick rätt att bruka Bodums hemman. Landshövdingen synes ha fäst ett visst avseende vid att hemmanet tidigare i laga ordning upplåtits åt en orrnäsbondeoch sedan utan tillstånd lagts under Böle, vars åbor visat ringa intresse för ödehemmanets förkovran.Bybom blev dock icke bonde i Bodum, fastän han några år bärgade hemmanet. Genom sina timmeraffärer och sin alltför optimistiska syn på möjligheterna i det fallet kom han snabbt på obestind. Liksomallt annat han ägde blev Bodumshemmanet förvandlat till klingande valuta, ehuru det som kronohemman ej kunde säljas. Han sålde emellertid besittningsrätten på livstid till en man, Per Olofsson, frånÅdalsliden för 500 Rdr kmt.Trots den nämnda upplåtelsen försökte Bybom senare överlåta det på 20 år till ett par personer i Häxmo. Den gubben gick i alla fall inte. När Bybom definitivt kom på fallrepet, förvärvades hemmanetmed äganderätt av Per Olovsson.Källa: Roland Forssén

Födelse:
By

Johan gift Brita Andersdotter den 17 Feb 1761 i Fjällsjö, Ångermanland. Brita (dotter till Anders Ivarsson och Malin Henriksdotter) föddes den 12 Mar 1733 i Sunnansjö, Fjällsjö; dog den 10 Maj 1772. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Finns i längd 1700-1736

Nils + Barbro Hansdotter. Barbro (dotter till Hans Jakobsson och Ella Andersdotter) föddes 1693 i Ruske, Junsele; dog den 1 Dec 1776 i Lillegård, Junsele. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

I Domboken 1737 står följande korta notis:
-"Grels Josephson i Mo utses av rätten till förmyndare för Barbro Hansdotters omyndiga barn i Lillegård."
Barbro Hansdotter var dotter till Hans Jacobson och Ella Andersdotter i Ruske och maka till tidigt bortgångne Pål Nilson, Lillegård, död omkr. 1736. Barbros tre barn äro minderåriga - Nils 10 år.'-Märta 4 år ooh Hans f. 1755 är nyfödd. I avvaktan på att äldste sonen Nils Nilson f.1725 skall bli vuxen nog att övertaga Lillegård nr.2, får barnen stöd och övervakning av Grels J, och änkan Barbrostyr och sköter Lillegård med fast hand de närmaste åren. Här börjar på ett tidigt stadium en intensiv och nära kontakt mellan Grels-ungdomarna i Mö och Barbros barn i Lillegård och vi kan se dettabl.a. i de talrika träffarna vid barndop och bröllop, där de finns antecknade som vittnen eller gester. Därför faller det sig naturligt, att denna vänskap slutligen resulterar i förälskelse ochäktenskap mellan andre sonen Hans Nilson,Lillegård och Dordi Grels-dotter i Mo och de bilda därmed den släktgren, som i fortsättningen skall bli Hanson - Grelson - Eliasson - Blomström.

Död:
ålderdom

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: gästgivare

Noteringar:

1728 köper Grels och Ella gästgiveriet i Mo från Ellas bror Erik.
Därmed börjar Gästgiveri verksamheten i Mo för Grels släkten, som skulle fortsätta under c.a. 140 år.I Domboken 1737 står följande korta notis:
-"Grels Josephson i Mo utses av rätten till förmyndare för Barbro Hansdotters omyndiga barn i Lillegård."
Barbro Hansdotter var dotter till Hans Jacobson och Ella Andersdotter i Ruske och maka till tidigt bortgångne Pål Nilson, Lillegård, död omkr. 1736. Barbros tre barn äro minderåriga - Nils 10 år.'-Märta 4 år ooh Hans f. 1755 är nyfödd. I avvaktan på att äldste sonen Nils Nilson f.1725 skall bli vuxen nog att övertaga Lillegård nr.2, får barnen stöd och övervakning av Grels J, och änkan Barbrostyr och sköter Lillegård med fast hand de närmaste åren. Här börjar på ett tidigt stadium en intensiv och nära kontakt mellan Grels-ungdomarna i Mö och Barbros barn i Lillegård och vi kan se dettabl.a. i de talrika träffarna vid barndop och bröllop, där de finns antecknade som vittnen eller gester. Därför faller det sig naturligt, att denna vänskap slutligen resulterar i förälskelse ochäktenskap mellan andre sonen Hans Nilson,Lillegård och Dordi Grels-dotter i Mo och de bilda därmed den släktgren, som i fortsättningen skall bli Hanson - Grelson - Eliasson - Blomström.

Födelse:
Mo nr3F

Död:
magsveda och svullnad

Grels gift Ella Eliasdotter 1732. Ella (dotter till Elias Eriksson och Elisabet Persdotter) föddes den 21 Jun 1705 i Mo, Junsele; dog Maj 1787 i Mo, Junsele; begravdes den 27 Maj 1787 i Junsele, Ångermanland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Födelse:
Mo nr 3

Död:
benvärk och ålder

Anders gift Malin Henriksdotter 1732. Malin (dotter till Henrik Karlsson och Barbro Nilsdotter) föddes den 14 Okt 1701 i Viken, Ramsele; dog Apr 1754; begravdes den 27 Apr 1754. [Familjeöversikt] [Familjediagram]