Anders Johan Andersson

Noteringar:

Död:
lunginflammation, influensa

Anders gift Katarina Brita Nilsdotter den 24 Jul 1863 i Vilhelmina (Volgsjö), Lappland. Katarina (dotter till Nils Nilsson och Sara Märta Henriksdotter) föddes den 16 Okt 1842 i Nästansjö, Vilhelmina; dog den 17 Apr 1926 i Vilhelmina (Volgsjö), Lappland. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Yrke: bonde i östra Ormsjö, sexman

Noteringar:

Död:
stenpassion

Jonas gift Brita Kajsa Johansdotter den 15 Okt 1809 i Tåsjö, Ångermanland. Brita (dotter till Johan Johansson Bybom och Kristina Andersdotter) föddes den 11 Apr 1789 i Orrnäs, Bodum; dog den 25 Mar 1859 i Östra Ormsjö, Dorotea. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Död:
gikt

Noteringar:

flyttade till Östra Ormsjö efter giftemålet

Nils gift Sara Märta Henriksdotter den 2 Feb 1839 i Vilhelmina (Volgsjö), Lappland. Sara (dotter till Henrik Jonsson och Brita Eriksdotter) föddes den 22 Nov 1805 i Västertåsjö, Tåsjö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser och Attribut:

• Emigration: 26 Feb 1887, Nordamerika

Noteringar:

Sara Märta verkar ha levt ett händelserikt liv, dömd för barnamord och emigrerade slutligen till Nordamerika. (Jag borde försöka finna hur det gick)
Nedanstående är en kort sammanfattning ur en avhanding som ni bör läsa.Akademiska avhandlingar vid Sociologiska institutionen
Umeå Universitet
No 46 2006Synderskan och Lagen
Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870
av Gun-Britt Johanssonhttp://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_umu_diva-786-2__fulltext.pdfÅsele lappmarks tingslag hade samlat sig till urtima ting i *socknastufvan*
vid Vilhelmina kyrka den 21 och 22 juni år 1837. Ärendet gällde
pigan Sara Märta Henricsdotter från Bäsksele, vilken var misstänkt för
barnamord. Länsmannen Elias Rhen hade av pastorsadjunkten Uno Sundelin
fått information om att Sara Märta Henricsdotter skulle ha fött barn
och sedan *afdagatagit* det.
Den tilltalade, Sara Märta, hade för grannen Gudrun Maria Johansdotter
och för Pastor P.O. Grönlund erkänt att hon den 25e februari hade fött ett
barn som hon efter förlossningen uppbränt. Fjärdingsmannen Eric Jarleman
i Nästansjö hade då låtit häkta henne efter det att Sara Märtas grannhustrur
undersökt henne. Sara Märta var vid häktningstillfället 31 år
gammal. Hon var född i Tåsjö socken i Ångermanlands län. Hennes far,
förgångsmannen Henric Jonsson som var över 90 år, levde ännu och vis-
tades i byn Väster Tåsjö. Sara Märtas mor hade dött för ungefär ett år
sedan. Sara Märta hade tjänat piga på olika ställen sedan 18 års ålder.
Först hade hon flyttat till sin gifta syster Catharina Henricsdotter i Afvaträsk
och stannat där i tre år. Sedan hade hon tjänat i tre år hos nämndemannen
Peter Jonsson i samma by. Därefter tjänade hon hos bonden Nils
Ersson i två år och slutligen hos sin bror, bonden Johan Henricsson i
Rönnäs i två år. Hennes nuvarande husbonde bodde i Bäsksele och hos
honom hade hon varit i snart varit i tre år.
Man uppmanade nu Sara Märta *alfvarligen* att *utgifva fullständig och
sanningsenlig berättelse*. Hon berättade att hon blivit havande ungefär en
månad före mikaelihelgen förra året och att barnets far var drängen Jon
Svensson Galant från Fatsjön. Tre veckor efter nyår hade Sara Märta
börjat känna fosterrörelser vilka hon hade känt av ända till sin förlossning
som ägde rum omkring klockan sex eller sju lördagsaftonen den 25e februari.
Förlossningsplågorna hade börjat omkring klockan tre på eftermiddagen
samma dag. Hon hade under tiden varit inne hos sin husbonde men också
varit ute i fähuset *hvaraf ingen således kunnat förmärka hennes sjuka
tillstånd*. När förlossningen närmade sig uppehöll hon sig i det så kallade
varmhuset, som man höll för att värma vatten till kreaturen. Där hade hon
blivit så *vanmäktig* (hjälplös) att hon ställt sig ner på knä och medan
hon hållit i sig fast i en gammal bytta födde hon barnet. Men barnet var
dött, och Sara Märta som strax därpå tog upp barnet och höll det mellan
händerna en stund för att betrakta det, hade inte märkt att barnet *visat
ringaste tecken till lif*.
Sara Märta hade då lagt barnet i en bytta som stod på golvet och lagt över
barnet med lite foder. Sedan gick hon tillbaka in i stugan. När hon kom in
dit fanns hennes husbonde Sehlqvist där och han hade sällskap av en man
vid namn Gustaf Nathanaelsson från Pauträsk. Sara Märta berättade inte
något om vad som hänt för dem, utan hon hämtade ett ljus som hon tände
och sedan gick hon tillbaka till fähuset och gjorde upp en eld och i den
lade hon sitt nyligen framfödda foster och eldade upp det. Hon gick in i
stugan medan det brann och när hon kom tillbaka på morgonen såg hon
inga rester av barnet, utom några små ben och aska. Dessa rester hade
Sara Märta sopat upp och därefter satt en gryta på spisen för att värma
vatten till kreaturen.Först omkring tre veckor efter förlossningen börjar man misstänka att
Sara Märta fött barn. Hon erkände senare att hon fött ett dödfött gossebarn
för grannhustrun Maria Johansdotter och *åtskilliga* andra. Samma
hustru hade frågat Sara Märta några veckor innan förlossningen om hon
var havande, men Sara Märta hade nekat till det och svarat att hon var
*lika vis*228om *hvad åkåmma hon fått*. Sara Märta hade nämligen trott
att hon var sjuk ända till dess att fostret började röra på sig. Åklagaren
ville nu veta anledningen till Sara Märtas *förfarande och dess omänskliga,
oerhörda åtgärd att barnet uppbränna*. Hon kunde inte lämna någon
annan förklaring än att hon varit rädd för sin husbonde.I avhandlingen kan man sedan läsa mycket om vad som hände i domstolen och slutligen domen -Slutligen, när allt är upprepat,
meddelas Sara Märtas dom. Sara Märta Henricsdotter döms enligt
Missgärningsbalkens 16 kap.1-2 och Kungl. Förordningen den 20 januari
1779, samt Kungl. Majt:s Nådiga rescript af den 12 oktober 1787 för
detta sitt *grofva brott*att straffas med 24 par ris, och en söndag undergå
uppenbar kyrkoplikt i Vilhelmina församlingskyrka, samt att därefter
hållas i fängelse och till arbete i tukthus i 2 år. Utslaget underställdes
Svea Hovrätts prövning och rannsakningen avslutades.
Sara Märta transporterades till länshäktet i Umeå för att invänta utslaget
från Svea Hovrätt. Utslaget ankom den 16e oktober, och hovrätten hade
ändrat häradsrättens utslag till 24 dagars fängelse vid vatten och bröd (i
stället för piskstraffet), enskild skrift, samt att till kyrkan böta 32 sk. Sara
Märta förklarade sig nöjd med utslaget men länsman Rhen var däremot
inte nöjd utan överklagade domen till Kungl. Mjt. Den 1 februari 1838
ankom Kungl. Mjt:s utslag som fastställde hovrättens utslag. Sara Märta
genomgick vatten och brödstraffet liksom den enskilda skriften, men av
någon anledning så släpps hon inte på fri fot förrän den 24 mars och då
med förehavande att inom en månad skaffa sig laga förvar.

Emigration:
änkan till Nordamerika 1887 tillsammans med sonen Karl Gustaf och hans familj